måndag 12 november 2012

Rayman Orgins



Så medans jag har grävt upp mig ur min ide-hål med tanke på att cyahnide piller verkar inte fungera, så blir man tvungen att fortsätta med det mörka liv jag ser framför mig. Varför jag försvann för så länge, handlade om något julchocklad som luktade karbonmonoxid. Men egentligen jag hade börjat mellan julafton och nyår så låg mitt dokument bara där av någon anledning. (Såvida ni inte är ute efter
en artikel om en erotisk hentai spel dock....)

Så om ni inte har blivit anfallen av en psykopat (inklusive mig) och förlorat ögonen, så är dagens dokument om Rayman, och låt mig nu skriva det gurglande jag gjorde då vid första dagen jag köpte spelet. AAAGGHURRRRRLLLLLGGHHHHHUUURRRGHHHLLLUUURRRRGGHGHKKKKRRRRGGHHHEEEEEEGHHHAAAARRRRR.
Så låt mig berätta, Rayman var ganska mycket min första spel-hjälte. Visst, vi hade ju redan Mario, Sonic, Crash, Spyro och liknande. Men vad jag älskade med Rayman är att man vet inte vad han är för något. Han är speciell, något man aldrig ser någon annanstans. Han har inte ens lemmar. Och jag har sett hur han SKULLE ha sett ut om han hade lemmar, och den var rent av skit. Vad jag vet är att det blev något problem när "Ubisoft" försökte rendera figuren och lemmarna försvann. Vad som annars skapades var ett mästerverk.

Jag har följt dess historia ända till Rayman Raving Rabbits kom fram, och jag tyckte att det var skit. Och så kom det en uppföljare, och jag hatade den också. Och vid den tiden trodde jag att Rayman var död. Men "Michael (Bless his heart) Ancel", Raymans skapare hade inget med saken att göra under de uppföljande Raving Rabbits spelen och bestämde sig för att skapa Rayman Origins.

Men vad jag har läst att Rayman är en av Ubisofts maskot, och med tanke på vad jag vet är att de verkar inte ha en jävla aning vad de gör med honom. Men jag är åtminstonde glad att han inte följer direkt samma väg som Mario eller Sonic, eller varför inte hela jävla Star Wars Serien med att bli mjölkad så mycket att man får smör direkt ur kon.
Efter Raving Rabbits 2 (som av nån anledning inte hade något med Rayman att göra), verkade han bara ha försvunnit ur världens ände.

Så, Rayman Origins........... jag är fortfarande överraskad att en full 2D spel lyckades hamna som box försäljning. Men det lämnar fortfarande några hålor........enligt vad jag hade hört så dumpade de storyn av Rayman Origins vad de nu än har planerat. Jag vet att den ska vara efter den första "Rayman" spelet, förklara Raymans skapelse, hur Rayman och hans vän "Globox" (Den blåa grodan) träffades och hur allt leder till "Rayman 2: The Great Escape". Men istället saknade spelet fullständigt berättelse.
Så om du vill veta om Raymans skapelse? TITTA PÅ TRAILERN.
Vill du veta varför Rayman saknar lemmar? (Spelvis alltså) LÄS SPELETS MANUAL.
Hur möter Rayman Globox och hur allt leder till Rayman 2? DET HAR JAG INGEN MÖRDAD ANING OM.
Men hur som helst, Rayman Origins berättelse handlar om Rayman, Globox och några Teensies........De......ljusblåa.......har ingen jävla aning vad fan de är för något.

Men vad som ger spelet mycket notis är spelets grafik. Spelet skapades i "UbiArt Framework" nån sorts av grafik-maskin som kan hjälpa animera bilder och man har skapat för hand. Vilket får många animationer att se ut som om nån serietidning gick till liv.
Många karaktärer ser då lite mer detaljerade och lite förändring.
Men den som fick mest förändring var nymphen "Betilla" som i den första Rayman såg ut som en upp och ner vänd gulgrön glasskon med en gulgrön glasskon på huvudet.
I Rayman Origins.........hon är en...........lättklädd och jävligt.......het MILF, med en springa mellan brösten, så stor att den kan hålla en jävla julgran...........vänta ett tag..............................................................................................................................................................................................ÅHÅ!!!!! Det existerar!!!! Kära Rule34, ännu en gång har du skadat mitt sinne med erotisk fanart av det jag älskar.........
Seriöst, vem fan var det som godkände restaureringen av Betilla. Hade de inte tänkt på att det kan hugga de i ryggen flera gånger? Och så har hon fyra nymph-systrar också som är lika heta..........helvete..........
Ok, ok, ok, respektiv vis så tycker jag att den nya Betilla ser mycket bättre än en glasstrut. Visst, den kanske ser lite riskerande ut, men så länge Japan inte har med saken att göra så kan jag acceptera det.
Om ni vill veta hur jag fick reda på det.....Det var nån jävel i ett forum som skickade mig länken......och från och med den dan efterlyser jag honom för att köra en påle genom hans mage.
Men hur som helst, grafiken är en av de mest artistiska 2D spel jag någonstin har sett. Skuggor och ständiga och vackra animationer. Och som sagt, det som är unika med Rayman Origins grafik är att hela spelet är då ritad för hand.
Det påminner mig lite om den tiden vid slutet av 1900-talet då full 3D släpptes i nästan alla spel, men vid den tiden så var 3D som origami figurer av använd toalett papper, så fanns det några spel som bestämde sig att hålla vid 2D och fullständigt använda pengarna till att sminka sig vacker. Det är vad Rayman Origins ligger på. Många spel med utmärkt 3D grafik kan ibland ha vissa problem och buggar som förstör min immersion, Rayman Origins 2D grafik är fullständigt finslipad att jag inte kan se några problem med det. Så jag kan basiskt sätt säga att den har den mest perfekta grafiken jag någonson har sett hittils.

Så Rayman Origin har ingen story alls. Den skulle egentligen berätta om Raymans skapelse och hur hans äventyr leder från den första Rayman till Rayman 2: The Great Escape. Men allting lades ner och det enda man har är lösa pusselbitar.

Så om man har en hjärna så lyckas man ta reda på att Rayman och hans vänner verkar ha en hip-hop liknande snarkning som väcker krig med gamla skelett från underjorden och som släppte lös Mr.Dark (Från den första Rayman) som förvandlar vanliga "lummar" (Fråga bara inte) till svarta lummar (Inget rasism). Och det är upp till Rayman och hans vänner att rädda dagen.

Så spelet är uppbyggd i en typiskt 2D banor då man springer från ena sidan till den andra. Och plockar lummar och (räddar några bollar som jag har glömt namn på, från burar.) Många delar av spelet kan man se från New Super Mario Bros, vilket är debatterande eftersom Michael Ancel själv har sagt att han inte gillade Super Mario. Man har ju lite av att man hoppar från en ruta till bakgrunden, men vad som verkar liknande mest är att om man spelar flera personer och ena person dör så blir man till en bubbla som flyter runt, och om den andra spelaren nuddar bubblan kommer den förra spelaren tillbaka i spelet, vilket jag tycker är ett bra sätt för ett spel utan att bryta dess flöde.
Man kan antingen spela ensam eller upp till fyra personer så till skillnad till Super Mario är att man slipper krascha mot varandra som ständigt leder till våld med förstörda flaskor.
Istället verkar de bara vara bredvid och det ända man kan göra för att förstöra för andra spelare är att springa från andra sidan att skärmen panerar och att den andra spelaren fastnar någonstans och blir en bubbla.

Men död är faktiskt ganska riskerande. Man dör direkt om man nuddar en fiende och man kan dock öppna flaskor med hjärtan för ett extra slag, men man kan bara ha ett hjärta, plockar man en till flaska blir hjärtat ett nummer lummar. Spelet har inga extraliv vilket funkar utmärkt för att jag hatar att se en Game Over skärm med karaktären deprimerad stirrar mot golvet. Dör man i Rayman Origins så tar man sig till den närmaste checkpoint som kommer efter att man har bytt skärm, och man byter skärm genom att ta sig genom dörrar som är en stor gummifläck med ett öga i mitten som man smockar med. Och allt går på direkten, knappt någon väntan så att man inte förlorar för mycket flöde av spelet. Det är vad många spel måste lära sig, de mer snabba spelen skall inte bli störd med Game Over scener, ta t.ex på Banjo-Kazooie, där har de en hel jävla sekvens för att visa att du har förlorat spelet. Det får oss att kännas att speler bara garvar åt oss.
Rayman Origins till skillnad sägar bara "Hoppsan! Jaa...försök igen då." och låter oss spela vidare. Såvida man inte dör för mycket på en plats för då får man en text där man kan antingen stanna kvar eller lämna platsen......Visst! varför går jag inte bara senare till mitt rum och byter om till en trippel-fittad prostituerad!! I FUCKING HELVETE HELLER!!!! Det är är bara tecken på svaghet, och för att vara asiat så är det skam att ge upp.

Okej,okej, jag säger inte att dödssystem är dåligt, jag säger bara att många passar inte in i sina spel. Visst det är ett tecken på test, men det får inget större flöde och blir bara irriterande för spelare.

Spelet har sin flöde genom sin svårighetsgrad också, att svårighetsgraden stiger i en jämn tempo utan att bli för irriterande eller svårt (såvida man inte gör spelets tester) och den håller sig i en ganska jämn tempo, fienderna är väl detaljerande. Men lite problem kommer med kontrollen över Rayman. Man antingen har en seg kontroll eller sensitiv kontroll över honom och det kan ge problem. I bland kan man tappa helt när man undrar hur nära man måste vara för att greppa tag in en kant utan att falla ner eller tappa momentum. Speciellt under jakt banorna där man måste springa efter:
A) En bur med en nymph inuti
B) En kista med en rubin tand inuti
Oftast måste man lära banorna genom försök och misslyckanden, innan man får fart, kontroll och precision rätt.

Så kommer testerna i spelet. Under banorna i spelet så har man två olika tester, den ena är samlingstesten som man kan börja redan vid första gången, och det är att samla lummar till ett visst antal. Och då gäller det verkligen att veta alla gömda hemligheter i spelet för att nå topp poäng, och jag menar seriöst att man verkligen måste samla lummar hela jävla vägen från start till mål. Missar man en viktig grupp så kan man lika gärna ta självmord och börja om.
Sen kommer tids-testerna, som man låser upp efter att man har klarat av banan man just spelade. Det gäller att springa en viss sträcka genom banan så snabbt som möjligt, och det irriterande är att om man dör så börjar man om från början igen.
Nu vad man får i testerna är extra av de rosa bollarna man räddar om man når kriterierna, och passerar du topp-poäng så får du en medalj för det.

Nu en av de viktigaste sakerna i vad som gör Rayman Origins så bra är musiken. Det är en av de mest charmigaste man har någonsin hört i denna generation. Visst det finns ju mycket vackra och fantaskiska låtar i t.ex Final Fantasy, The Elder Scrolls of: Skyrim, Mass Effect 2 och liknande. Men vad jag tycker är skillnaden med Rayman Origins musik som jag inte har hört på länge är att den låter som om det var roligt att spela upp musiken. Jag känner mig att jag ständigt ser leenden på spelarna när de går galen med banjot. Det är som att kompositörerna låste sig själva i en ljudlös källare med en grupp av instrument spelare och instrument från halva världen med instruktionerna i ett papper att "gå galen". Och de gick galna, och vad som resulterade var en utmärkt blandad milkshake med de rätta ingredienserna för de rätta världarna. Seriöst, ta en titt på musiken och lyssna. Jag har aldrig sett en intense spelning på en mungipa.

Genom hela spelet vet man inte direkt vilken sorts av mål man egentligen har, förutom att rädda hit och dit. Mr. Dark är jag ens osäker om man får reda på honom under spelet och konfrontationen med Mr. Dark är ganska besvikande. Han var ju en läskig och gigantisk hot mot Rayman från första spelet, men i Rayman Origins så ser han bara löjligt ut. Man har inte ens en boss konfrontation med honom. Man har bara två repeternade bossar som man redan har besegrat förut, en jakt scen och en flyg-skjutar scen. Något sprängs och hjältarna verkar inte ha lärt sig ett skit genom resan. Ingen story, ingen karaktärs byggnad. Men såklart, jag tittar ju från en annan standard. Men det får mig att undra, vad för mål jag har varit ute efter? Vad är det man tjänar? Jag till och med tog tiden att fånga alla kistor, de rosa bollarna, alla medaljer och låst upp och klarat den hemliga banan. Och man har inte tjänat något alls! Förutom trofèr/achievements om man spelar på konsol, och kostymer till att spela med under banorna.

Men Rayman Origins är ett spel där man spelar lite i taget eller med vänner. Det är inget spel man ska ha i flera timmar och låta sig själv sugas in i spelet, för att det är bara onödigt. Det är annars om att försöka gräva en grop genom sten. Med sin egen penis!

Gilla, Kommentera, Liknande, jaja jag kommer senare med något nytt.......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar