Yes! Min tionde recension. Och vad är mer passande än att skriva ännu ett jävla recension för att påminna mig hur patetiskt mitt liv är.
Som ni ser så har jag skaffat Deus Ex: Human Revolution men såklart har man jobbet som obetald kritiker så man blir tvungen att böja sig lite. Så innan jag börjar jucka mot min damm samlande Ps3 så kommer denna recension
Ni som känner mig vet att jag älskar gore
. De lemmar som huggs av, mindre-åriga tar självmord och mycket, mycket blod. Allt det med en paralyserande berättelse som då annars ser ut som ett slakthus. Men det finns vissa som måste säga stopp. Vissa som förstår var gränslinjen står, vissa som vågar säga att det är för mycket, vissa som förstår att de måste sluta onanera trots att deras mor står framför de med vidöppen mun.
Tyvärr saknar jag denna gräns så
FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!
(Ni som tar skiten allvarligt får öppna er röv för att se att det bara var ett överdrivet exemplar.)
Men även en människa som jag har mer än bara gore. Vid sidan om hänger det ju en massa animé, fan parningar på vissa karaktärer. Och tittar man riktigt noga ser man en ukrainsk polka verision av Kate Perrys Hot 'n' Cold. Ibland måste man veta när man känner sig för något annorlunda. Ett spel där man tjänar mer än massmord.
Så detta är "Flower".
Flower är ett Ps3 exclusive nedladdningsbart spel som skapades av "Thatgamecompany" vilket deras första spel var "Flow". Spelade aldrig det så fan vet jag.
Flower är deras "spirituella" uppföljare men nog snackat om det.
Den har en lite konstig berättelse. Man tiltar sin kontroller som zoomar in mot en blomma och då följer man dess "Dröm" genom att man först börjar som blomman man valde och flyger mot andra blommor.
Flower har en av de simplaste kontroll någonsin. Man trycker på en knapp, vilken som helst och använder Ps3 kontrollen sixaxis för att styra spelet. D.V.S. tilta upp för att flyga upp, tilta ner för att flyga ner, tilta vänster för vänster, höger för höger och så vidare. Håller man den knapp man trycker längre, desto snabbar blir det.
Som sagt man börjar som blomman man valde i menyn, eller vad som ska föreställa en. Startar men att trycka på en knapp och man styr en kronblad från blommar. Eller rättare sagt, man styr vinden som styr blomman. Man flyger förbi (Måste nudda) andra blommor för att deras kronblad flyger och följer med. Och till slut har man en armè av kronblad för att "ändra" deras tillvaro.
Man flyger runt blommorna som spelar en liten sträng eller vad de nu är och vissa blommor har konsekvenser ändrar spel tillvaron t.ex aktiverar vindkraftverk eller återupplivar en död gräsmatta till en levande vilket oftast gror fram flera andra blommor medans man ändrar spelvärlden.
Spelet har inga fiender, ingen tids frister eller skadepoäng.....ok skade poäng kanske finns då de andra kronbladen bränns bort. Men kronbladet som man började med kan inte brännas bort så det finns inget Game Over i spelet heller.
Den har inte ens ord, well.... förutom på eftertexterna men det finns ingen direkt story, knappt hjälp på vad man ska göra, men det är det som är meningen för Thatgamecompany. Deras tanke är att man ska låta "känslorna" flöda. Kunna berätta en egen berättelse genom de.
Spelet är mycket vackert, och det gäller att kalla fram på sin emotionella sida för att kunna äta hela kakan. Men ändå om man bara tar en tugga känns det bara fantastiskt
Det verkar som om spelet vore en stor enda meddelande för en "ren värld" eller liknande. Speciellt under en sista(näst sista) blomma då man flyger genom en stad och ger den färg och tar bort den metaliska smutsen från stan. Hela den nivån är ett enda stor revolution för att inte tala om musiken. Spelet har en av de vakraste musik som jag någonsin hört. Speciellt på den sista(näst sista) blomman då blomrevolutionen kunde inte ha en vackrare musik. Ärligt talat fick det mig att tappa en tår. Och hittils har bara två låtar lyckats göra det. "Purification of the City" (Som är med i Flower) och "Suteki Da Ne" (Från Final Fantasy X).
Och vad jag kallar min favorit nivå för sista(näst sista) blomman är för att man spelar genom eftertexterna också. Spelar som ett kronblad som flyger genom blommor som istället för kronblad har namnen av Thatgamecompany. Vilket är ganska orginellt. Men tekniskt sätt är det ens inte direkt en blomma utan en liten tavla av en blomma när man väljer just nivån.
Tyvärr i ett spel som verkar som ett "Frihets" spel så har den en gräns. Flyger man för långt blåser vinden tillbaka mot spelet. Men det gör inte så mycket. Bättre än osynliga väggar åtminstonde.
Ibland kan kontrollen vara lite jobbigt då antingen man svänger för lite eller för mycket. Speciellt under full fart av vinden då man kan missa vissa kronblad.
Spelet är ganska kort. Tar ca en timme för att klara av hela spelet.
Men trots det är det en fantastiskt spel och precis som Metro 2033 så är det en av mina favorit spel. Att spela hela spelet ger inget mer än en isande känsla av fullkomlighet genom kroppen. Trots att det verkar vara lite "vimpigt" så är det nåt att vara stolt över. För att de missar ett fantastiskt spel.
Gilla, Kommentera, nu ska jag spela Deus Ex
Tyvärr saknar jag denna gräns så
FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK YOUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!
(Ni som tar skiten allvarligt får öppna er röv för att se att det bara var ett överdrivet exemplar.)
Men även en människa som jag har mer än bara gore. Vid sidan om hänger det ju en massa animé, fan parningar på vissa karaktärer. Och tittar man riktigt noga ser man en ukrainsk polka verision av Kate Perrys Hot 'n' Cold. Ibland måste man veta när man känner sig för något annorlunda. Ett spel där man tjänar mer än massmord.
Så detta är "Flower".
Flower är ett Ps3 exclusive nedladdningsbart spel som skapades av "Thatgamecompany" vilket deras första spel var "Flow". Spelade aldrig det så fan vet jag.
Flower är deras "spirituella" uppföljare men nog snackat om det.
Den har en lite konstig berättelse. Man tiltar sin kontroller som zoomar in mot en blomma och då följer man dess "Dröm" genom att man först börjar som blomman man valde och flyger mot andra blommor.
Flower har en av de simplaste kontroll någonsin. Man trycker på en knapp, vilken som helst och använder Ps3 kontrollen sixaxis för att styra spelet. D.V.S. tilta upp för att flyga upp, tilta ner för att flyga ner, tilta vänster för vänster, höger för höger och så vidare. Håller man den knapp man trycker längre, desto snabbar blir det.
Som sagt man börjar som blomman man valde i menyn, eller vad som ska föreställa en. Startar men att trycka på en knapp och man styr en kronblad från blommar. Eller rättare sagt, man styr vinden som styr blomman. Man flyger förbi (Måste nudda) andra blommor för att deras kronblad flyger och följer med. Och till slut har man en armè av kronblad för att "ändra" deras tillvaro.
Man flyger runt blommorna som spelar en liten sträng eller vad de nu är och vissa blommor har konsekvenser ändrar spel tillvaron t.ex aktiverar vindkraftverk eller återupplivar en död gräsmatta till en levande vilket oftast gror fram flera andra blommor medans man ändrar spelvärlden.
Spelet har inga fiender, ingen tids frister eller skadepoäng.....ok skade poäng kanske finns då de andra kronbladen bränns bort. Men kronbladet som man började med kan inte brännas bort så det finns inget Game Over i spelet heller.
Den har inte ens ord, well.... förutom på eftertexterna men det finns ingen direkt story, knappt hjälp på vad man ska göra, men det är det som är meningen för Thatgamecompany. Deras tanke är att man ska låta "känslorna" flöda. Kunna berätta en egen berättelse genom de.
Spelet är mycket vackert, och det gäller att kalla fram på sin emotionella sida för att kunna äta hela kakan. Men ändå om man bara tar en tugga känns det bara fantastiskt
Det verkar som om spelet vore en stor enda meddelande för en "ren värld" eller liknande. Speciellt under en sista(näst sista) blomma då man flyger genom en stad och ger den färg och tar bort den metaliska smutsen från stan. Hela den nivån är ett enda stor revolution för att inte tala om musiken. Spelet har en av de vakraste musik som jag någonsin hört. Speciellt på den sista(näst sista) blomman då blomrevolutionen kunde inte ha en vackrare musik. Ärligt talat fick det mig att tappa en tår. Och hittils har bara två låtar lyckats göra det. "Purification of the City" (Som är med i Flower) och "Suteki Da Ne" (Från Final Fantasy X).
Och vad jag kallar min favorit nivå för sista(näst sista) blomman är för att man spelar genom eftertexterna också. Spelar som ett kronblad som flyger genom blommor som istället för kronblad har namnen av Thatgamecompany. Vilket är ganska orginellt. Men tekniskt sätt är det ens inte direkt en blomma utan en liten tavla av en blomma när man väljer just nivån.
Tyvärr i ett spel som verkar som ett "Frihets" spel så har den en gräns. Flyger man för långt blåser vinden tillbaka mot spelet. Men det gör inte så mycket. Bättre än osynliga väggar åtminstonde.
Ibland kan kontrollen vara lite jobbigt då antingen man svänger för lite eller för mycket. Speciellt under full fart av vinden då man kan missa vissa kronblad.
Spelet är ganska kort. Tar ca en timme för att klara av hela spelet.
Men trots det är det en fantastiskt spel och precis som Metro 2033 så är det en av mina favorit spel. Att spela hela spelet ger inget mer än en isande känsla av fullkomlighet genom kroppen. Trots att det verkar vara lite "vimpigt" så är det nåt att vara stolt över. För att de missar ett fantastiskt spel.
Gilla, Kommentera, nu ska jag spela Deus Ex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar