tisdag 25 december 2012

Chzo Mythos

Well, here I am... new blog, new place to send, new language.
I don't really expect the world to crumble, but I do expect some kind of lonely depression-esque adrenalin to kick in and some long delayed suicide.
But anyway, after a time, some old "friend" of mine suggested that I should review Far Cry 3 and well... by the time I brought the game, I had two more other games to play and a third one on download, and then a couple more.... so my schedule (if I even bloody had one) is a bit filled out, so I decided to write about a "something-something" old game I played when I wasn't completely nuts. I was a complete fucking whining, emotionally weak, spiteful idiot then.... Or maybe I was just a psycho?

But first, backstory:
Before Ben "Yatzhee" Croshaw became a world famous game critic, he started with an independent site with written reviews, comics and a couple of games. So the game that is said to have risen Yatzhee's career. Or rather a series of games... THE CHZO MYTHOS SERIES!!!!

Doesn't this fella look like he could be inspiration for something? 

Chzo Mythos... Boy, which game of four should I decide? As a meme would say: ALL OF THEM!!!!
Besides, these kinds of games takes about a quarter of an hour if you are good at point & click adventure games.

 So let's start with the first game of the group, 5 Days a Stranger. (Fun Fact: This was based on a hentai game)

So this takes place in a manor called "Defoe Manor" somewhere in England in the year of 1985 where a shady gentleman-thief "Trilby" infiltrates the manor who's owner just died, leaving the manor empty. He infiltrates but finds nothing of value. The house locks in and Trilby has to find a way out of the manor. During the progress, he meets a couple of other people who also seems to be led into the manor by different reasons and being stuck in the manor. 
Trilby is known by none knowing his identity, and then he shows his face to the world. (smooth fucking move there) I think I can understand his reasons since none knows his identity and he cover his face with a mask, he can kinda blend in easier and more reasonable than "Clark Kent" glasses. But he gets known by one of the characters almost instantly. (Again, smooth fucking move here)
Anyway, horror strikes when one of the visitors gets killed and tension grows between people while trying to escape the mansion.
And soon enough, we'll find that's it's something supernatural.

So this is a Jason Voorhees/ Michael Myers-esque scenario where you explore the manor and tries to find the history of the place and a way to escape.

So this is an AGS (Adventure Game Studio) game, so you don't really expect any Frostbite 2 graphics here.  Well, that won't really bug me at all so...

But anyway, this is a point and click game, so my first instinct was to wonder if the game would follow the typical point & click games which is to oh... for example rescue a cat from a tree. A normal person would either use a ladder, call the firemen or climb the tree.
Now an adventure game programmer would take that aspect, snort carbonoxide until everything changes colour and then prolong the whole "saving cat from tree" scenario so you have to combine like; a toaster and an electric pusle from planet insensible, use it to fling a spoon into a trebuchet so it hits an orphanage that kills everyone inside so it can make the tree lean a bit to the ground and then rescue the cat by tearing it's limbs apart.
Well, luckily it wasn't like that because these kinds of  point & click adventure usually suck. Greatly.
It has a very simple puzzle, like: You need to chop down a tree, you find a saw, you can't cut down the tree because you need two people for it, so you ask one of the visitors and let them help you cut down tree.
Simple as that. But then there is silly but simple puzzles, like in  the second act where you are supposed to tie a teddy bear to a stick and dip it in salt. (THIS IS AN AWARD WINNING GAME LADIES AND GENTLEMEN!!!)
There is also a short puzzle where you were supposed to find the corpse of a person. Now I will tell you that the person was gravely wounded. So how the fuck did that person walk from the basement to under the bathroom floor. Now this is what some people call "putting gameplay over story". 
It's not really challening, but it kinda feels a bit insultingly easy. And with the typical point & click usage of most of the objects having one UND PRECISELEY WON application.

From this game genre, to be horror. It doesn't really capture it well. It has about...what? 5 scenes that's supposed to be scary? And there's only like two scenes that you can die. But to be honest if you don't know what to do during the scenes, then it could give a one/two scare. 
Not even the music helps much. By having only four MIDI-files, half the music... well, it's just too epic to be scary. One of them is a little bit, but reminds me more of an intro to a japanese bullet hell game boss. And the last is ambitient but pretty boring and forgetable.

BUT!!! The story is well intresting to keep your attention to a satisfying end. With a nice and simple gameplay. And a great intro to a great series. (Although it's ending was really "an ending", we didn't know it would lead to a sequel.)

7 Days a Sceptic is the sequel of 5 Days a Stranger. It takes place roughly 400 years in the year of 2385 after the first game and we take the character of Jonathan Somerset, a crew member of a gigantic ship called Mephistopheles with only six people...
Ok,.... I have no idea about ship regulations and this time I think it's too early for spaceships. BUT I DO KNOW THAT A GIANT FUCKING SPACESHIP SHOULD HAVE MORE THAN SIX FUCKING PEOPLE!!!!! I don't give a shit if it's a fucking scouting ship! Spaceships have more people than six which barely covers the professions needed for a spaceship. People can't specialize fucking everything.
Bah!... Anyway, they find a metal box floating in space, which seems to contain nothing alive in the scanners and leave the box unopened. 
But horror strikes again when the ship's captain is found dead, the ship suffer from strange phenomenons and the box have been opened and empty. And the crew has to find out who or what is the killer.

Again, we have the Jason Voorhees/Michael Myers scenario in an "Alien" setting. And the relationship around is different too. In "5 Days a Stranger" was about a group of strangers that have to cooperate to escape their deaths. 7 Days a Sceptic is about a group of people who knows eachother, growing themselves apart as they accuse eachother while trying to find this mysterious killer.

But the gameplay is pretty much the same as the last game. But some "future" equipment that one UND PRECISELY WON application so nothing much here really.

The graphic is a bit improved but then again... none of you fuckers wouldn't care about AGS graphic unless it's realistic so fuck off.

But what I can say is that 7 Days a Sceptic captured it's horror better. Now with more ways to die and a couple of timed events and now CHASE SEQUENCES!!!!! Well, that's something I felt like to have, but except the second chase sequence sucked. You see, in the game's climax, you have a chase sequence throughout the whole ship. But the problem was, that the killer randomly approaches randomly on the rooms. And sometimes when I walk to one of the doors, it appears in front of me and I'm dead. It was given a warning when the killer approaches in the special edition, but I can't really give any points for that.
But now with more ways to die, it do captures the horror better.

Even the music is more memorable even though it's down to 3 files and that the last song that plays during the climax reminds me of the climax in "Prom Night" (The 1980 version, not 2008), which isn't a bad song, but it feels wierd. But with horrible revelation that the songs... are actually MIDI-versions of OTHER SONGS!!! How fucking lazy can you be? And the magic doesn't really fade, but alters that the songs are awesome, but in a different kind of awesome that do not function well in the horror genre. I think it might work better if you don't know where the songs comes from.

And while the game is still entertaining, I do have a problem with the ending, to not spoil to much, it's a twist ending and was foreshadowed a bit so it wasn't just thrown there, but... I kinda feel that it was a bit out there. Kinda like it had a normal revelation ending but then just putting a twist end instead just for the lulz. Granted, a bit more about this section will come later as I now shall talk about the next game.

Trilby's Notes is the third installment in the series and takes place 4 years after 5 Days a Stranger. Apparently, we take ourselves back to Trilby as he yet is still haunted and paranoid by the manor. It stands before his work and he finally gets caught by the police but is recruited as a paranormal investigator by "Special Talent Project", a secret goverment agency, that also makes sure that Trilby and his reputation is forgotten by the world. By hiring an author to make people believe Trilby is a fictional character.
He later visit one of the survivors from 5 Days a Stranger, only to find the person murdered. Deciding that the death of the person is related to the "Defoe Manor" incident, his investigation leads him to "Clanbronwyn Hotel" in Wales and he goes by the alibi of being an antique scout.
But horror strikes AGAIN!!! when Trilbys view shifts into some "dark world" where blood fills the walls, insane whispering, dead bodies, and tables of torture.
We will then find out that everything that happened during 5 Days a Stranger and 7 Days a Sceptic is deeper then we though. And Trilby is threatened by this mysterious demon figure wearing long coat and a completely head covering mask calling himself "Tall Man" (WHICH MAY OR MAY NOT THE INSPIRATION FOR SLENDER!!!!!)
But as we progresses, we learn ourselves the backstory of the whole series, an alternative dimension called "World of Magick" how everything in the series started and why, and we learn that it also leads to a cult calling themselves "The Order of the Blessed Agonies". Now with all the cult, demons, dimension and foreign god stuff, I can easily say that it "almost" went completly "Indigo Prophecy/Fahrenheit" batshit insane.

Now, the scenario is in a taste of "Silent Hill/Eternal Darkness" with all the shifting between normal and dark world. And the relation between Trilby and the side-characters are also different. While 5 Days a Stranger is about strangers trying to work together and 7 Days a Sceptic is more about a group of friends growing themselves apart by fear, Trilby's Notes is about a group of people (Including you) being haunted by an evil world but you are the only one who knows about it. In a way that you are standing alone with everything. 

Now, the gameplay is actually different. Instead of point & click, you now use a text parser like one of those old "Sierra" games, and also have to use keyboard for directional control.  So basicly instead of "clicking" "use item on stuff", you have to now walk up to the stuff and "write" "use item on stuff".
But the problem here is that during conversations, sometimes you can get lost on what you want to ask and also, there is no telling what you are supposed to do sometimes, no notes on the information you've picked up or objectives. I don't mean that you should put an arrow on where to go. (GOD NO!!! I fucking hate these kinds of games.) But atleast we should be able to review on what we know. I mean it's fucking called "Trilby's Notes" he should have written it all down.

The horror this game have been captured very well. Instead of just waiting for a scare during the last games like a slasher flick, this game focus more on the atmospheric fear. Letting tension build and then releases randomly. But my kind of problem is that, while effective, the randomness doesn't really happen often. I may have met... like what? Two-three of these things? (Not counting the scripted ones). While I can kinda see what they are doing, waiting when you are tense, and when you releases, it strikes. But, the tempo while slow, feels it's too slow.

Music's nice too. Instead of too epic music to be scary, Trilby's Notes now have composed music by "Mark Lovegrove" so atleast it's not MIDI of other songs. The music is now more atmospheric, which really works well and is memorable. Not like those songs that gets stuck in your head...(Mostly) But it's music that is recognizeable, and gives the series it's own music theme.

But I do have a bit problem with the game's climax again....... It's not that it's bad. No, it s a really good climax, but it's how to complete it.
Not to spoil too much, let's just say that Trilby get's a problem. You are stuck in a place and can't move. And the only thing you can do is to talk. It's all building up of an action that is pretty drastic and unexpected but good. But to achieve that, you have to talk. And when you can't talk, you look (While it does sound so much,....actually, it's pretty fucking silly). And it's in a timed event so a couple of times, if you don't fill the criteria, you die. And there isn't much knowing what you are supposed to talk/look after. Also, it doesn't activate immediatley, you have to wait IN A TIMED EVENT for it to work. So you don't know what's left to do until it's near game over, and you panic. Either it's intentional scare or someone's been lazy.

By the time I'm writing to this point, I realized that the game could have ended with 5 Days a Stranger. 7 Days a Sceptic could be understandable IF there wasn't a short cliffhanger at the end. It kinda feels wierd that a simple story was given so much weight on something we've just been introduced to.

6 Days a Sacrifice is the final installment in the Chzo series. And before I start, I might tell you that there was 2 short stories, one about one of Trilby's work in the STG that barely has nothing about the series. And the other is about the World of Magick and Chzo. Also, there was also 3 text games that is representing "the Blessed Agonies". Also there was another game called "Trilby: The Art of Theft" which took place before the Chzo Mythos series and has nothing to do with it. I may review it later in life, we'll see.

Ok, 6 Days a Sacrifice is taking place 196 years after 5 Days a Stranger and 196 years before 7 Days a Sceptic. And it is about "Theodore Dacabe", a building inspector sent to inspect (No shit Skippy!) a building for the new religion (Gosh! There's so many) Optimology after a mystical tip they recieved.
But Theodore get's pushed down in an empty elevator shaft and is severly wounded but alive.
Theodore wakes up with other people who are prisoners to the facility that is shown that Optimology is actually "Order of the Blessed Agonies".
And during the time, horror strikes A-FUCKING-GAIN!!!!!! and the place seems to keep shifting between the "Scientific Realm" and "The World of Magick", with the Tall Man nearby. Also Trilby seems to still be alive after 196 years, and if you play the game, you know why.
Also, it gives an explanation for 7 Days a Sceptic and continuation of Malcolm Somersets story. 

Now, the scenario is a bit mixed from the other Chzo Mythos games, with the "dark world" shifting from Trilby's Notes, Chase sequences from 7 Days a Sceptic etc.
It makes a really nice mix, but loses it's horror when it's not focused very well, leaving only the chase sequences to be the scary ones. (My opinion anyway.) I don't know what to feel exactly. The horror seems to be dumbed down, probably there wasn't a good combination on the settings from the earlier games.

So the game have taken it's routes back to point & click control. Now with notes on what information you have and stuff.
But truth to be told, the point & click was making less sense. The puzzles was still simple and wasn't using that many object, but they have questioning abilities. That may be nitpicking, but small things can lead to big things so it's always nice to point it out. Also, the exploration seems to have shrunked, not being as tight as 5 Days a Stranger, still is smaller than 7  Days a Sceptic and Trilby's Notes.
And there's something I have a problem with Trilby (The first to early third act), the reason why he is still alive is explained and understandable, yet... It feels incredibly silly.

But the music is still nice, composed again by "Mark Lovegrove" keeping the amazing atmospheric music and the theme that pretty much represent the whole "Chzo Mythos" series.

But for what it is, it still has a pretty nice story going on. Has a good explanation between 5 Days, 7 Days and Trilby's Notes and rounds up to a nice decent ending.

But overall, it's a nice decent game. If you have a break from work or something and you don't feel like fapping. Why not try the Chzo Mythos series. It's short, have good story, decent horror and is simple. Won't take long at all. Also, the "Special Edition" is for free, with music files, additional information and backstory for some characters. I say; go play it when you have time. It's a nice experience.

fredag 7 december 2012

Cryostasis: Sleep of Reason

Jag må påminna att detta kommer att vara min sista recension på svenska innan jag flyttar till recensioner på engelska.

I may remind you that this will be my last review on sweedish before I move on to english.

Wow, jag har inte haft något speciellt att fucking skriva om. Visst, jag har haft några nya spel men det är inget speciellt att skriva om såvida jag inte hade spelkritiker som jobb. Men såklart, jag är ju arbetslös. Så jag har nu flyttat mina recensioner till min blogg istället för att skicka de på Facebook som en desperat fucking jävel jag är.

Så vi har "Cryostasis: Sleep of Reason" en "First Person Survival Horror" (BTW om ni undrar har som är fel med snubbens högra hand? Det är en isbit i vägen.)

 Så berättelsen handlar om en rysk meteorolog vid namn "Alexander Nesterov" (När det inte handlar om amerikaner, så handlar det om ryssar) som hade fått jobbet som leder till den nukleära isbrytarskeppet "North Wind" i Antarktis (Så poäng för kreativ plats.) 1981. Men han faller genom isen som tur var var tjock nog ifrån vattnet och lyckas ta sig till skeppet, men hela skeppet är isfylld och obemannad sen 1968. Och det är upp till Alexander att ta reda på hela historien.
Du får senare reda på historien då en kaptens misstag fick skeppet att fastna i en glaciär, i ett försök att köra över isen blev kaptenen skadad och skeppet gjorde en nödbackning, som fick hela reactorn att smälta och skickade radioaktiv strålning som muterade de som hade mest otur, och de överlevande fryser till döds om de inte själv blir mördad av de muterade  besättningen.

Hela spelets berättelse är både baserad och pararell med "Maksim Gorkijs" saga : "The Flaming Heart of Danko". Varför känner jag till det? Av två anledningar;
Ett: Jag kom över historien när jag var fascinerad av okända sagor för ett tag.
Två: Spelet kör in det i ansiktet på spelaren redan vid introt och du får fler fragment av berättelsen ju längre in i spelet du är.
Spelets berättelse är ganska intressant. Spelets historia berättas utan att avbryta spelaren, vilket är en utmärkt sak att göra då spelets flöde inte avbryts med sekvenser.

Det är vad jag hatar med många spel som skryter på att de har över "så" många timmar av filmrenderade sekvenser. Detta är ett spel, och för att ha roligt i spel så måste man ha kontroll inte dela spelkontroll och spelberättelse med en elektrisk staket. 
Och låt mig inte börja på "Quicktime events".

Så spelets kontroll är en "FPS" så om ni inte känner igen denna kontroll så ber jag er skära en rund cirkel i era magar och slår er själva på mitten av cirkeln.
Du möter de muterade besättningen och måste slåss och skjuta dig genom skeppet.
En intressant mekanism är att spelets livsystem är byggd på hur varm din kropp är. Så du helar dig själv genom att värma dig på lampor, spisar och brasor (hur de fortfarande är på genom 13 år av kyla är något jag inte kan besvara).
Så om du skadas av mutanterna eller stannar i ett kallt rum för länge så sänkts kroppstemperaturen.
Spelets stridkontroll är lite svårt att kontrollera, men det är faktiskt vad som är bra. Det klunkiga kontrollen ger mer panik när det gäller  skräckspel. Men som många andra skräckspel så tappar den sin form när man väl introducerar gevär mot monster. Dock Cryostasis klarar sig under sin tidiga indroduction med gevär, då brist på ammution och långsamma skjutning och omladdning verkligen håller skräcken vid liv. Ända tills man får en snabbare gevär och senare en maskingevär så förlorar skräcken sin form.
En annan mekanisn är en kraft vid namn "Mental Echo" som påminner mig lite om "Second Sight" till Ps2. Men "Mental Echo" gäller att du hittar ett lik av besättningen eller liknande och tar kontroll av besättningen några minuter innan deras död och låter dig se till att personen du kontrollerar överlever och öppnar en väg för dig. Spelet är ganska rak så att rädda besättningens själar är primärt.
Och vad jag också gillar är att spelet inte har vägvisningar som många trippel a spel irriterande har. Okej, i öppna sandbox spel kan man förstå, men i raka spel har jag svårt att förstå varför spelet alltid måste banka ansiktet med vägvisningar. Gå hit, mörda honom, hitta det, göra det, NO FUCKING SHIT!!!!! Jag behöver ingen som håller min fucking hand när jag spelar. Om ni behöver något liknande, för i fucking helvete designa spelet att antingen lära oss utan anvisningar ELLER låt oss få lite tid att lära oss själva. När jag spelade en stund med DOOM 3, var jag glad på hur spelet inte har några anvisningar som måste ständigt irrritera mig. Den har en enkel objektiv, ganska halv-öppet väg och under vissa platser där man måste leta efter ett pass, så var det mer spännande att leta efter passet eftersom området är inte för stort. Så du kommer att inom kort hitta föremålet, istället för att programera spelaren att hämta föremålet genom att hålla din hand som din inkompitenta idiot ni är. 

Spelets historia på vad som hände innan, under och lite efter båtens olycka, berättas genom flashbacks. Då som jag sa så tar de flesta scenerna inte kontrollen ifrån dig. Och det berättar i en långsam takt. Och det vad som gör Cryostasis till en skräck FPS. Spelets takt. Många skräckspel tappar sin skräck snabbt på grund av deras snabba takt i sina spel, vilket gäller samma regler för sex. Men fan skall det ges från någon jag gärna inte ger skit om.

Dock jag hade gärna önskat bättre dubbning för rösterna. Jag har nästan aldrig gillat hur de alltid dubbar rösterna och att det låter fullständigt fucking tragiskt på hur dåligt det är. Och till skillnad från Metro 2033 så kan jag inte ändra rösterna i spelet.

Jag har också problem med att karaktären är en total otränad tratt. Så spelet har en sprint funktion. Men sprinten håller knappt mer än en sekund. Okej anledningen är att området är kallt och ju mer värme rummet är, desto mer du orkar springa. Problemet är att 89% av spelet spelas i ett kallt område FUCKING ANTARKTIS!!!!! Så att ha en sprint funktion är onödigt.
Dessutom verkar han vara allergisk mot höjder. Seriöst, man dör om man faller en två meters höjd. För i helvete Nesterov, böj dina knän för en gång skull, Eller går du med benen sträckta som en leksak från filmen "Tomtens Verkstad"?
Delvis när det gäller skjutning på mutanter så har den direkt ingen svaghet. När du väl får tag på ditt första gevär tar det exakt tre skott att fälla de enkla mutanterna, var du en skjuter på de. Lite konsistens hade varit bra att ha.

Jag har hört att några har haft problem med berättelsen att de inte förstår vad som fucking pågår... HUR I SATANS HELVETE GICK DET TILL!!!!!!! Det är ingen jävla spel uppföljare till fucking "Inception"! Detta är fucking Cryostasis: Sleep of Reason! En tight berättelse med fokus på få karaktärer och ett slut som borde förklara varför det fucking händer!!!!
Använd era jävla hjärnceller för bövelen och försök att pussla ihop berättelsen.

.... Fuck! Bra att kunna dra ut det från mitt huvud. Hela grejen bara körs på.

Hur som helst, detta är Cryostasis: Sleep of Reason. Jag rekommenderar att ni prövar denna spel. Den är väl intressant, ett ganska cool koncept och en utmärkt splittard story.

måndag 12 november 2012

Rayman Orgins

Så medans jag har grävt upp mig ur min ide-hål med tanke på att cyahnide piller verkar inte fungera, så blir man tvungen att fortsätta med det mörka liv jag ser framför mig. Varför jag försvann för så länge, handlade om något julchocklad som luktade karbonmonoxid. Men egentligen jag hade börjat mellan julafton och nyår så låg mitt dokument bara där av någon anledning. (Såvida ni inte är ute efter
en artikel om en erotisk hentai spel dock....)

Så om ni inte har blivit anfallen av en psykopat (inklusive mig) och förlorat ögonen, så är dagens dokument om Rayman, och låt mig nu skriva det gurglande jag gjorde då vid första dagen jag köpte spelet. AAAGGHURRRRRLLLLLGGHHHHHUUURRRGHHHLLLUUURRRRGGHGHKKKKRRRRGGHHHEEEEEEGHHHAAAARRRRR.
Så låt mig berätta, Rayman var ganska mycket min första spel-hjälte. Visst, vi hade ju redan Mario, Sonic, Crash, Spyro och liknande. Men vad jag älskade med Rayman är att man vet inte vad han är för något. Han är speciell, något man aldrig ser någon annanstans. Han har inte ens lemmar. Och jag har sett hur han SKULLE ha sett ut om han hade lemmar, och den var rent av skit. Vad jag vet är att det blev något problem när "Ubisoft" försökte rendera figuren och lemmarna försvann. Vad som annars skapades var ett mästerverk.

Jag har följt dess historia ända till Rayman Raving Rabbits kom fram, och jag tyckte att det var skit. Och så kom det en uppföljare, och jag hatade den också. Och vid den tiden trodde jag att Rayman var död. Men "Michael (Bless his heart) Ancel", Raymans skapare hade inget med saken att göra under de uppföljande Raving Rabbits spelen och bestämde sig för att skapa Rayman Origins.

Men vad jag har läst att Rayman är en av Ubisofts maskot, och med tanke på vad jag vet är att de verkar inte ha en jävla aning vad de gör med honom. Men jag är åtminstonde glad att han inte följer direkt samma väg som Mario eller Sonic, eller varför inte hela jävla Star Wars Serien med att bli mjölkad så mycket att man får smör direkt ur kon.
Efter Raving Rabbits 2 (som av nån anledning inte hade något med Rayman att göra), verkade han bara ha försvunnit ur världens ände.

Så, Rayman Origins........... jag är fortfarande överraskad att en full 2D spel lyckades hamna som box försäljning. Men det lämnar fortfarande några hålor........enligt vad jag hade hört så dumpade de storyn av Rayman Origins vad de nu än har planerat. Jag vet att den ska vara efter den första "Rayman" spelet, förklara Raymans skapelse, hur Rayman och hans vän "Globox" (Den blåa grodan) träffades och hur allt leder till "Rayman 2: The Great Escape". Men istället saknade spelet fullständigt berättelse.
Så om du vill veta om Raymans skapelse? TITTA PÅ TRAILERN.
Vill du veta varför Rayman saknar lemmar? (Spelvis alltså) LÄS SPELETS MANUAL.
Hur möter Rayman Globox och hur allt leder till Rayman 2? DET HAR JAG INGEN MÖRDAD ANING OM.
Men hur som helst, Rayman Origins berättelse handlar om Rayman, Globox och några Teensies........De......ljusblåa.......har ingen jävla aning vad fan de är för något.

Men vad som ger spelet mycket notis är spelets grafik. Spelet skapades i "UbiArt Framework" nån sorts av grafik-maskin som kan hjälpa animera bilder och man har skapat för hand. Vilket får många animationer att se ut som om nån serietidning gick till liv.
Många karaktärer ser då lite mer detaljerade och lite förändring.
Men den som fick mest förändring var nymphen "Betilla" som i den första Rayman såg ut som en upp och ner vänd gulgrön glasskon med en gulgrön glasskon på huvudet.
I Rayman Origins.........hon är en...........lättklädd och jävligt.......het MILF, med en springa mellan brösten, så stor att den kan hålla en jävla julgran...........vänta ett tag..............................................................................................................................................................................................ÅHÅ!!!!! Det existerar!!!! Kära Rule34, ännu en gång har du skadat mitt sinne med erotisk fanart av det jag älskar.........
Seriöst, vem fan var det som godkände restaureringen av Betilla. Hade de inte tänkt på att det kan hugga de i ryggen flera gånger? Och så har hon fyra nymph-systrar också som är lika heta..........helvete..........
Ok, ok, ok, respektiv vis så tycker jag att den nya Betilla ser mycket bättre än en glasstrut. Visst, den kanske ser lite riskerande ut, men så länge Japan inte har med saken att göra så kan jag acceptera det.
Om ni vill veta hur jag fick reda på det.....Det var nån jävel i ett forum som skickade mig länken......och från och med den dan efterlyser jag honom för att köra en påle genom hans mage.
Men hur som helst, grafiken är en av de mest artistiska 2D spel jag någonstin har sett. Skuggor och ständiga och vackra animationer. Och som sagt, det som är unika med Rayman Origins grafik är att hela spelet är då ritad för hand.
Det påminner mig lite om den tiden vid slutet av 1900-talet då full 3D släpptes i nästan alla spel, men vid den tiden så var 3D som origami figurer av använd toalett papper, så fanns det några spel som bestämde sig att hålla vid 2D och fullständigt använda pengarna till att sminka sig vacker. Det är vad Rayman Origins ligger på. Många spel med utmärkt 3D grafik kan ibland ha vissa problem och buggar som förstör min immersion, Rayman Origins 2D grafik är fullständigt finslipad att jag inte kan se några problem med det. Så jag kan basiskt sätt säga att den har den mest perfekta grafiken jag någonson har sett hittils.

Så Rayman Origin har ingen story alls. Den skulle egentligen berätta om Raymans skapelse och hur hans äventyr leder från den första Rayman till Rayman 2: The Great Escape. Men allting lades ner och det enda man har är lösa pusselbitar.

Så om man har en hjärna så lyckas man ta reda på att Rayman och hans vänner verkar ha en hip-hop liknande snarkning som väcker krig med gamla skelett från underjorden och som släppte lös Mr.Dark (Från den första Rayman) som förvandlar vanliga "lummar" (Fråga bara inte) till svarta lummar (Inget rasism). Och det är upp till Rayman och hans vänner att rädda dagen.

Så spelet är uppbyggd i en typiskt 2D banor då man springer från ena sidan till den andra. Och plockar lummar och (räddar några bollar som jag har glömt namn på, från burar.) Många delar av spelet kan man se från New Super Mario Bros, vilket är debatterande eftersom Michael Ancel själv har sagt att han inte gillade Super Mario. Man har ju lite av att man hoppar från en ruta till bakgrunden, men vad som verkar liknande mest är att om man spelar flera personer och ena person dör så blir man till en bubbla som flyter runt, och om den andra spelaren nuddar bubblan kommer den förra spelaren tillbaka i spelet, vilket jag tycker är ett bra sätt för ett spel utan att bryta dess flöde.
Man kan antingen spela ensam eller upp till fyra personer så till skillnad till Super Mario är att man slipper krascha mot varandra som ständigt leder till våld med förstörda flaskor.
Istället verkar de bara vara bredvid och det ända man kan göra för att förstöra för andra spelare är att springa från andra sidan att skärmen panerar och att den andra spelaren fastnar någonstans och blir en bubbla.

Men död är faktiskt ganska riskerande. Man dör direkt om man nuddar en fiende och man kan dock öppna flaskor med hjärtan för ett extra slag, men man kan bara ha ett hjärta, plockar man en till flaska blir hjärtat ett nummer lummar. Spelet har inga extraliv vilket funkar utmärkt för att jag hatar att se en Game Over skärm med karaktären deprimerad stirrar mot golvet. Dör man i Rayman Origins så tar man sig till den närmaste checkpoint som kommer efter att man har bytt skärm, och man byter skärm genom att ta sig genom dörrar som är en stor gummifläck med ett öga i mitten som man smockar med. Och allt går på direkten, knappt någon väntan så att man inte förlorar för mycket flöde av spelet. Det är vad många spel måste lära sig, de mer snabba spelen skall inte bli störd med Game Over scener, ta t.ex på Banjo-Kazooie, där har de en hel jävla sekvens för att visa att du har förlorat spelet. Det får oss att kännas att speler bara garvar åt oss.
Rayman Origins till skillnad sägar bara "Hoppsan! Jaa...försök igen då." och låter oss spela vidare. Såvida man inte dör för mycket på en plats för då får man en text där man kan antingen stanna kvar eller lämna platsen......Visst! varför går jag inte bara senare till mitt rum och byter om till en trippel-fittad prostituerad!! I FUCKING HELVETE HELLER!!!! Det är är bara tecken på svaghet, och för att vara asiat så är det skam att ge upp.

Okej,okej, jag säger inte att dödssystem är dåligt, jag säger bara att många passar inte in i sina spel. Visst det är ett tecken på test, men det får inget större flöde och blir bara irriterande för spelare.

Spelet har sin flöde genom sin svårighetsgrad också, att svårighetsgraden stiger i en jämn tempo utan att bli för irriterande eller svårt (såvida man inte gör spelets tester) och den håller sig i en ganska jämn tempo, fienderna är väl detaljerande. Men lite problem kommer med kontrollen över Rayman. Man antingen har en seg kontroll eller sensitiv kontroll över honom och det kan ge problem. I bland kan man tappa helt när man undrar hur nära man måste vara för att greppa tag in en kant utan att falla ner eller tappa momentum. Speciellt under jakt banorna där man måste springa efter:
A) En bur med en nymph inuti
B) En kista med en rubin tand inuti
Oftast måste man lära banorna genom försök och misslyckanden, innan man får fart, kontroll och precision rätt.

Så kommer testerna i spelet. Under banorna i spelet så har man två olika tester, den ena är samlingstesten som man kan börja redan vid första gången, och det är att samla lummar till ett visst antal. Och då gäller det verkligen att veta alla gömda hemligheter i spelet för att nå topp poäng, och jag menar seriöst att man verkligen måste samla lummar hela jävla vägen från start till mål. Missar man en viktig grupp så kan man lika gärna ta självmord och börja om.
Sen kommer tids-testerna, som man låser upp efter att man har klarat av banan man just spelade. Det gäller att springa en viss sträcka genom banan så snabbt som möjligt, och det irriterande är att om man dör så börjar man om från början igen.
Nu vad man får i testerna är extra av de rosa bollarna man räddar om man når kriterierna, och passerar du topp-poäng så får du en medalj för det.

Nu en av de viktigaste sakerna i vad som gör Rayman Origins så bra är musiken. Det är en av de mest charmigaste man har någonsin hört i denna generation. Visst det finns ju mycket vackra och fantaskiska låtar i t.ex Final Fantasy, The Elder Scrolls of: Skyrim, Mass Effect 2 och liknande. Men vad jag tycker är skillnaden med Rayman Origins musik som jag inte har hört på länge är att den låter som om det var roligt att spela upp musiken. Jag känner mig att jag ständigt ser leenden på spelarna när de går galen med banjot. Det är som att kompositörerna låste sig själva i en ljudlös källare med en grupp av instrument spelare och instrument från halva världen med instruktionerna i ett papper att "gå galen". Och de gick galna, och vad som resulterade var en utmärkt blandad milkshake med de rätta ingredienserna för de rätta världarna. Seriöst, ta en titt på musiken och lyssna. Jag har aldrig sett en intense spelning på en mungipa.

Genom hela spelet vet man inte direkt vilken sorts av mål man egentligen har, förutom att rädda hit och dit. Mr. Dark är jag ens osäker om man får reda på honom under spelet och konfrontationen med Mr. Dark är ganska besvikande. Han var ju en läskig och gigantisk hot mot Rayman från första spelet, men i Rayman Origins så ser han bara löjligt ut. Man har inte ens en boss konfrontation med honom. Man har bara två repeternade bossar som man redan har besegrat förut, en jakt scen och en flyg-skjutar scen. Något sprängs och hjältarna verkar inte ha lärt sig ett skit genom resan. Ingen story, ingen karaktärs byggnad. Men såklart, jag tittar ju från en annan standard. Men det får mig att undra, vad för mål jag har varit ute efter? Vad är det man tjänar? Jag till och med tog tiden att fånga alla kistor, de rosa bollarna, alla medaljer och låst upp och klarat den hemliga banan. Och man har inte tjänat något alls! Förutom trofèr/achievements om man spelar på konsol, och kostymer till att spela med under banorna.

Men Rayman Origins är ett spel där man spelar lite i taget eller med vänner. Det är inget spel man ska ha i flera timmar och låta sig själv sugas in i spelet, för att det är bara onödigt. Det är annars om att försöka gräva en grop genom sten. Med sin egen penis!

Gilla, Kommentera, Liknande, jaja jag kommer senare med något nytt.......

Rusty Hearts BETA

Ja, jag vet att det finns kläder att byta ut och nya karaktärer men jag spelade bara betan ok?

Yay! Slutet av  Hallo-fucking-wen! 
En vecka av total ensamhet, en vecka att bli avundsjuk på andra människor för deras lycka i livet, en vecka i total mörker i mitt rum, en vecka utan någon psykologisk kontakt med en annan människa, en vecka utan anledning att dricka för att jag fortfarande är straight-edge, .......... är det inte bara fantstiskt? SANAWABIT!!!!!
Dock jag kan ju fylla på skiten med att spela och skriva recensioner så det funkar väl??
Inför November spelen som ganska mycket får mig att borra någons skalle.

Men hur som helst, "Rusty Hearts"

Vad jag kan börja att skriva om det är att jag för var intresserad av Rusty Hearts efter en BETA preview av "Angry Joe". Ladda ner den och spelade.

Men den har ju ståt reklam runt Youtube och liknande så ni som missade den kan gärna kastrera er själva med en elvisp.

Rusty Hearts är ännu en av de gratis nedladdningsbara spelen. Den hade en mer anime-liknande grafik så det verkade ganska coolt.

Så när man väl börjar spelet kan man välja en av fyra karaktärer (alltså de som står på fucking bilden om ni inte har redan bitit av köner från andra.) Så låt mig göra en kort presentation från upp-vänster.......

Tude MacLeod (Blonda Jäveln): Varg-infekterad Människa. (INTE VARULV!!)

Frantz Kruger (Svart håriga mupp-jäveln med svärdet): Halv vampyr.

Natasha Borzenkova (Lila hårig, kvinnan med geväret som inte kom till spelet förrän den 25 oktober, billiga jävel....): Människa,

Angela Strraughend (Röd-håriga kvinnan med älskbara lien och störst chans att bli använd för framtida hentai (Pervers-jävlar)): Häxa.

Otroligt nog har den en story. Vilket är ganska sällsynt av många MMO med annat än "gå dit och mörda" Men vad jag tycker vad den bara hemskt, rent hemskt. Gav knappt ett skit av den.......låt se.......nån ond snubbe, fyra hjältar, bladi,bladi,bla.

Nåja, fyra personer går att använda, men vad som är mer speciel är att karaktärerna är speciella, de har en egen version av kläder, kundskaper, attacker och vapen. Vilket låter bättre om det var i en singleplayer istället, men just nu är det multiplayer så, så mycket av det då.

Vad jag kan börja är att grafiken är imponerande, av en cell-shadow anime version, dock jag är lite skeptisk mot Frantz haka. Jag vet inte varför, men den verkar lite för lång. Den är också bra detaljerad, fyllda med speciella märken och så vidare, den har ganska bra kropps-klädes fysik också, vilket är ganska ovanligt för mig när det gäller MMO.

Till skillnad från många MMO är spelet mer av en Beat Em' Up. Vilket är en mycket positiv sak då man inte behöver "klicka tills någon dör". Man slår en combo och blandar med speciella attacker, hoppar, blockerar, kontrar bla bla ni vet vidare. Och kontrollen för spelet är tagentbords baserad, då man går slåss och liknande. Musen är knappt använd, bara för att välja vissa saker men annars är den helt tagentbords baserad.

Så, den är lite "Torchlight" baserad, man är i en  stad där man kan sälja, köpa varor och skit och man går genom portaler för att välja vilken plats man ska invadera för att göra uppdrag och döda monster. Och så kan man välja svårighetsgrad dock man måste låsa upp de genom att spela de lättare graderna och så har de en "Ultrasvår" grad där man måste ha en speciell nummer av ett föremål.

Så att slåss mot monster är ganska simpelt. Hela grejen med platserna är att den går som en gammal 2D spel, D.V.S. att man går en sträcka innan monster poppar fram och man måste döda de alla innan man kan fortsätta. Och så fortsätter det, ibland att de blandar fiender ända tills man når en slutboss för banan.

Och jag är imponerad över spelets musik. Den är väl varierande i banorna och är riktigt bra gjorda. Om nu bara någon kunde släppa dess soundtrack så vore det ganska bra.

Så vi når det negativa, och bara att jag adderar till det så började jag mitt spel med Angela. Inte för att jag är en av dessa perverser som onanerar vid blicken av henne, i helvete heller. Hon var kvinnan som vid senare nivåer kan använda ett lie. Och vad ni får veta nu är att jag älskar lior. Men hur som helst.

Vad jag sa om att man väljer ett av fyra karaktärer, problemet är att man kan inte ändra hur karaktären ser ut, D.V.S kläder, hår och liknande. Så jag valde att spela som Angela så kommer man att se flera andra Angela springa runt omkring staden. Andra sort kläder, frisyrer och hårfärg låser man upp senare i spelet genom att göra uppdrag. Men under tiden blir man tvungen att se flera identificerade karaktärer. Vilket i en mindre online (som t.ex Dead Island) skulle jag förstå men för en Mass Multiplayer Online verkar det vara orimligt.

Det är alldeles för repetiv, det enda jag vet för tillfället är att man väljer en bana att anfalla och göra uppdrag. Men att fortsätta med vissa uppdrag och banor kräver att man når en speciell nivå som annars är låst för de som inte når nivån, vilket jag tycker är "byxor på huvudet" fullständigt efterblivet. Man borde väl inte stänga av uppdrag och banor bara för att man är för låg nivå. Vad händer om man har en grupp som kan hjälpa då? Man borde inte låsa ut spelare från att fortsätta spelet bara för att de har för låg nivå. Jag skiter fanemej heller att jag tar en självmords attentat i spelet. Om jag vill riskera att dö så gör jag det. Ta t.ex "Mabinogi" där ger de nivå 50 uppdrag för spelare som är kanske ca nivå 15. Senast jag spelade Mabinogi hade jag ett uppdrag att döda vargar. Och det var ett uppdrag som var jävligt svårt. Men jag klarade det trots att jag dog kanske några tiotal gånger. Men jag klarade det.

Vi lär oss inte om spelet ska kasta en koppel över oss och vänta tills det blir för enkelt för att kalla uppdraget för test då hur bra man spelar.
Vi lär oss snabbare med att gå amok till olika platser, visst vi kanske dör ett par gånger, men vi lär oss när vi är bra nog att anfalla en hög-levlad monster.

Så tar vi oss mot där vi slåss mot monster. Det är ganska simpelt, ungefär som en vanlig beat 'em up spel, tryck på en knapp för att slå, tryck igen för att slå igen, och trycker man flera gånger i rad gör man en enkel combo attack. Tryck på en av några andra knappar för att göra nån special attack, en annan för att greppa tag på en fiende (Vilket är fullständigt onödigt) och tryck på en annan för att hoppa (vilket är också onödigt) och en annan knapp för att försvara (Vilket är också ganska onödigt).

Varför är de onödiga? Att greppa tag på en fiende för att attackera tar sån jävla lång tid att anfalla, men fienderna verkar också vara på downssyndrom så vad fan är skillnaden? Men den tar fortfarande lång tid att anfalla efter att man greppar tag på fiender. Kanske för Angela, men för andra har jag ingen aning om. Förutom då Natasha, men hon gör mer som en enkel duckning vilket är fortfarande onödigt för att man når längre om man rullar på marken genom att pressa en tagent två gånger i snabb rad.

Att hoppa har samma problem som grepp attacken så vi går vidare.

Att försvara sig är då att man inte kan röra sig och fienderna tar sån jävla lång tid att anfalla så varför i helvete anfaller man inte bara? Dessutom, om man blockerar precis före fiendens anfall kontrar du, men man har sån jävla problem när och var och hur de anfaller.

Och för att salta såren så har de en räknare på hur många gånger man blir träffad.

"Ursäkta fröken. Men det här verkar absurt fröken. Jag kan inte se skillnaden om fienderna anfaller eller kallar på en jävla korvgubbe fröken."

Jag skulle inte ha tagit det så hårt om inte varje bana RANKAR efter att du har besegrat bossen. Ok, jag skulle inte tänkt så mycket på det men att de ger extra erfarenhets poäng på hur bra rank du får. Och om man inte har tillräkligt får man börja om en hel jävla bana IGEN!!! Man rankas då på hur snyggt man kombinerar sina attacker, hur många gånger man blir träffad, vilken är den störta combon och hur lång tid det tar att klara av banan.

Det är som att tvinga sig själv att pressa femton knäckebröd rakt in i munnen innan man får en klick smör.

Som sagt, spelet har en story men det är en av de tråkigaste jag någonsin har varit med om. Men det stora är att alla karaktärerna är inte med varandra under spelet gång, så varför i helvete har alla samma scenario om de nu inte möter varandra förrän långt senare i spelet (vilket jag inte har nåt ännu)

Och så har de oskipbara sekvenser vilket man bara vill spamma "nästa" knappen.

Så tar vi oss nu till Natasha som kom vid oktober LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT efter spelets öppning. Vilket verkade lite helt efter. Fan heller om man ska släppa ett spel som saknar en fjärde del av vad de lovade. Nåja, de uppdaterade skiten och hon är nu med så vad i helvete.

Natasha använder pistoler/gevär som vapen och jag måste säga att Rusty Hearts är det första MMO spelet där man måste ladda om sitt vapen. (Som tur att man har oänligt med patroner) Om det nu bara fans en omladdnings knapp......... Hur som helst, Natasha får ingen stil-poäng om man bara skjuter, så man måste blanda mellan pistoler och närstrids kickflips.

Så detta är Rusty Hearts, vad jag väl kan säga att det måsta vara en av de mest linjära MMORPG jag har någonsing spelat vilket är inte så bra, men spelvis så håller den.............delvis. Men den är fortfarande ung och förväntar sig många uppdateringar, flera vapen, kläder och liknande.

Men om ni frågar mig om jag tänker fortsätta spela Rusty Hearts så är svaret precis som för andra MMORPG: "Nej."

Inte för att den är dålig, men för att jag tänker inte slösa hela mitt liv för att ta mig genom spelet. Vad jag behöver är en "paus-spel" ett nedladdningsbart spel där jag kanske kan spela nån kvart för att vila från all verklighet framför mig. Kanske nu jag kan klara av "Silent Hell" av "X-Japan" utan missar på "BandMaster". Nått spel jag kan bara ta en paus min fantiserande huvud från allt gore. 
Visst, det finns ju aslånga Singleplayer spel, men där har de åtminstonde ett slut. Ett MMORPG har inget slut, där måste man ständigt förlänga så att spelaren inte blir trött. Tyvärr blev jag trött på Rusty Hearts efter en vecka men andra människor har väl en bättre chans än mig för att jag kräver en annan sorts av standard.

Gilla, kommentera, ni fattar.........


Så jag har haft lite väl upptaget med arbete den senaste tiden.......vilket jag fortfarande har, men det stoppar fanemej inte mig ifrån att skita i allt jobb och riskera dålig betyg på grund av att jag har en onödigt och obetald jobb att göra. Men denna recension är dock lite påtvingat på grund av tiden.

Så jag har ingen aning direkt vad som har släppt efter jag köpte Dead Island. Tog inte direkt

 reda på skiten men med vad jag håller på i senaste tiden så har det dragit ganska mycket av den tid som jag kunde ha förbättrat ett fördömd liv. (D.V.S. Mig.)
Så på senaste tiden har jag hört att "RAGE" har nyligen släppits. Och vad folk har sagt så är den ganska lik Fallout 3 så det är lite intressant. "Batman: Arkham City" verkade också en diamant flygande vid mitt hörn. Men eftersom jag är en twat, så skrek jag "FUCK THAT!!!!" och knäckte någons nacke, så detta är "Rochard"

Jag hade en annan recension på gång, men med tanke på tiden bestämde jag mig för att skjuta upp den till senare. Så idag får ni nöja er med Rochard.

Rochard är en exclusiv PSN spel skapad av "Recoil Games".
För att erkänna det, så var jag först bara intresserad för att mitt favorit band "Poets of the Fall" jobbade med soundtracket för Rochard, eller åtminstonde deras keyboardist "Markus 'Captain' Kaarlonen. Men de hade väl också släppt en singel, ämnad för just spelet så det gav mig en erektion också. För det mesta del, var jag inte så intresserad, men vid senare tillfälle så sa jag: "Nej, men nu jävlar!" och köpte spelet. Hade kanske köpt RAGE eller Batman: AC eller något annat bullshit som fanns vid tiden annars, men jag har kanske planerat mina pengar för något annat.

Så vi tar oss till framtiden där vi kontrollerar "John Rochard" (alltså det är efternamnet.) En fet asteriod grävare (med en röst från den södra USA som tänker fram små one-liner där man gärna vill tvätta hans tunga med tvål och stålborste) Med röstskådespel av Jon St. John. Röst skådespelaren för Duke Nukem......Wait wot??
Hans team har haft otur med grävningen i fyra år och tretton asteroider. Men för tillfället har just funnit något mystiskt i en nygrävd asteroid och blir plötsligt anfallen av rymdpirater. (Det måste alltid finnas rymdpirater, vafan är fel med rymdninjor?) Så Rochard får ta sin "Gravitation Lyftare" (G-Lifter) och ta reda på vad som är så viktigt med innehållet i asteroiden och rädda sitt team.

Så spelet är en 3D Action Puzzle Side-Scroller spel i 2D perspektiv. Man går genom den ena rummet till den andra sidan (Om ni nu inte har en borr genom huvudet.)
Många har sagt om Rochard att det påminner lite om Portal och Half-Life 2. Jag själv tycker att det liknar som en hybrid mellan Half-Life 2 och Portal. Man har då Portal's pussel, att ta sig från ett rum till ett annat genom att lösa med hjälp av gravitation. Den har dock inga portaler så man kan inte anklaga de för stöld. Dock, de liknar ganska mycket som Half-Life 2 då man har en gravitets pistol, plockar upp grejer och skjuter mot fiender, till och med får man en pistol i den tidiga delen av spelet. Men att kalla Rochard för stöld så har man ganska mycket stoppat skeden genom ögat, bara för att det påminner lite om ett annat spel betyder det inte ALLTID att det är en rip-off.

Spelet är ganska snyggt (dock vad fan är inte det nu för tiden) att den håller i en viss tecknad charm. Man kan se att den är ganska bra jobbat med 3D känslan trots att det är en side-scroller, lite av problemet är att många av rummen man passerar ser likadana. Och för att ha färgglada rum, är också bakgrunden och ljuset i färg med spelet så det kan bli lite problem med att se vart fan man är nånstans.
Musiken passar väldigt bra till spelet. Den passar in till tillvaron och att den kommer när man verkligen behöver den, trots att vid vissa delar det känns lite sned, men det är nog bara jag. Jag är imponerad på hur bra Markus Kaarlonen har lyckats med soundtracket. Men det är nog inte så överraskande, han har ju gjort soundtracket för "Shattered Horizon" (Som jag aldrig spelade) den var ju också en rymdscenario spel.
Puzzlarna är faktiskt ganska smarta, vissa tar en viss tag att ta reda på vad svaren är, är det ganska enkelt mot en stenhård pusse- Eh? Stenhård?.....Rockhard?....Rochard?.....OHO!!!! I SEE WOT YE DID THAR RECOIL!!!! (Också, han jobbar ju i en gruva vilket handlar om stenar så.....)
Spelet är ganska "ren" hade inga buggar eller glitchar förutom en, där musiken av nån anledning inte spelade. Men annars har den varit felfritt.

Nåja, trots att det inte är står mycket positivt, det lilla är faktiskt en stor löpning. Så låt oss fucking börja:
Spelet har lite problem med att blanda i pussel och action, på ena sidan har vi denna action vi plockar lådor och skjuter. Och andra sidan har vi denna gravitations pussel. Men vad jag tycker är att de har för mycket med "plocka lådor och släng de dit" pussel. De hade väl vissa "upp och ner" pussel, men jag vet inte, jag tycker att mycket är ganska kort använd där man frågar varför de ens finns. T.ex vid nära slutet av spelet fick man en uppgradering som kan plocka och mörda fiender (ganska lik Half-Life Episode 1 ultimata gravitations pistolen) och man kan svinga sig genom vissa boxar som Batman. Dock jag kan förstå varför den första var kort använd, då man kan bara springa fettet ur Rochard med en låda, men Spiderman strålen var något jag extremt gillade, denn den var ganska kort använd. Inte direkt pussel användbar men den var mest gjord för att ta sig till den andra dörren. Men den mest värdelösa saken i spelet är en gravitations granat som bryter Newtons lagar och får stora lådor att lyfta från marken. Jag tror att den är bara använd två gånger under hela spelet.......vafan är det ens med för första början??!!
Det är som att äta i en fin hög-kvalitets restaurang t.ex att jag beställer entrecôte med bearnaisesås, och när man väl får maten serveras, märker du att den också har curry också. Visst det kanske är gott, men varför har man det ens för fösta början? Få mer användning av föremålen Recoil!!
Och hela spelet är ju menad att Rochard inte är någon hjälte men spelet (till och med producenterna) säger det men hela berättelsen är, hur han besegrar skiten ur flera soldater med en enkel gravitations lyftar är ju självklart att det står "hjälte" tatuerad på pannan. Och att köra storyn om en loser plötsligt gör det omöjliga är nåt jag har sett på många andra spel.
Spelets story går lite väl för snabbt, de andra karaktärerna försvinner snabbare än pengarna som jag skulle ha sparat till en gasmask, vissa scener bara flyger vidare och storyn går ju alldeles för snabbt, som t.ex när "SPOILER ALERT!!!" en person av Rochards team dör. Visst, "han" har väl något "jag ser ljus" dödstal som påminner mig något om "Matriach Benezia's" dödstal från "Mass Effect".
Men man känner bara till hans namn och någonlunda mindre information, så i sammanfattning, jag kände ingen tragisk känsla alls. VEM ÄR DU!!!VAD ÄR DIN BAKGRUND!!!HAR VI NÅGOT SOM GÖR ATT JAG SKA TYCKA SYND OM DIG!!!! Jag måste ha anledningar till att tycka synd om personens död. Visst, vi kanske hade namn och personlighet, men har man ingen historia och anledningar till att tycka synd om personen är det bara ännu ett äpple att slänga. Som att "Oj? är du död? well, whoopsie poopsie motherfucker!!" och så går vägen vidare.
Men vad jag hatar mest och ser det som spelets böld är slutet av spelet. Det är kanske inte direkt dåligt, jag tittar inte så mycket genom det. Men vad jag kan säga att den lämnar klipphängare. Och vad jag vet om mig själv är att jag hatar klipphängare. Vare sig om spelet blir bra eller dåligt, man vill ha en fullständigt slut, förklarningar. Hela spelet snackade om hela "spelets framtid" och att allt som hade hänt, hade en anledning över vad Rochard och hans team hittade i asteroiden. Hela spelet byggde upp en massa frågor som jag hade för mig att allt skulle ha berättats i slutet, men istället slutade spelet bara *Klapp* sådär. Utan att ge mig någon direkt svar.
Det är som när man berättar en historia för ett barn. Och mitt under en mening så avbryter barnet med att kasta in nån överdriven action under delen. Det är ungefär hur jag tyckar att slutet på Rochard är. Något seriöst men så avbryts något med någonting överdriven.
Och jag kan inte lita på klipphängare alls. Som sagt, vare sig om spelet är bra eller dåligt så kan det hända att det inte blir någon uppföljare, jag menar, titta på: "Shenmue", "Conker's Bad Fur Day", "XIII"(Nej, inte "Final Fantasy") och "Psychonauts". Utmärkta spel men inga uppföljare vars slut lämnade oss i en klipphängare. Rochard tar en plats bredvid de spelen (men jag skulle nog inte kalla den för utmärkt) och lämnar mig med stora frågan VAD I EN NALLEFITTAS HELVETE VAR DET SOM FUCKING HÄNDE!!!!!!

Så Rochard, en bra början för Recoil Games. En enkelt, kort spel men har sin humor på sina sidor. Jag kan se en framtid för Recoil men utan en Rochard 2 kan det finnas chans att "nån" bestämmer sig att leta efter en hockeymask, kniv och jaga skiten ur Recoil under temat av "Benny (fucking) Hill".

Så Gilla, Kommentera, bladi, bladi, och nej, jag kommer inte göra det som står ovan. Tar för mycket tid.......jag kommer väl att skicka mina recensioner till någon site någon gång jag bryr mig....men annars får ni på facebook vara de första och enda som läser detta. GAAARHG!!!!!!

Dead Island

Så en kvinna sa till mig;
"Jimmy, din karismatiska Herkules. Ingen kommer att läsa dina recensioner eftersom de är så långa. Och dessutom ligger de i Facebook där det är låg chans att ens hitta de. Vem är fittan nu?"

Vilket jag svarar;
"Well, inte du, eftersom din fitta har försvunnit och det har växt en penis på din panna, så du är bokstavligen en kukhuvud. Att du till och med onanerar av din bo

rtskämda okunskap att jag inte ens vill snacka mer om det. Det skrämmer mig."

Jag skickar ut de frivilligt, ge åtminstonde tummen upp för det. Nu, jag brukar inte bry om något sånt. Men den tonen hon gav mig lät som om hon ville mörda alla vänner jag umgås med i fritiden.......nej vänta.....JAG HAR JU INGA VÄNNER JAG KAN UMGÅS MED!!!!
Jag är ganska mycket en ensam individ som sitter någonstans i ett hörn med något burkläsk medans andra har så jävla kul. Vet ni ens hur jävla svårt det är att hitta någon svensk som har samma intresse som mig? Som då är jämnårig.......
Nåja, mord kommer senare.....

Vad jag vet om vissa andra människor är att de är överaskad att jag skriver så mycket under mina recensioner. Så jag kör det kort DET ÄR RECENSIONER FÖR I HELVETE!!!!! Här försöker man vara en seriös arbetslös kritiker. Det är ju fucking självklart att recensioner skall vara långa. Man kan ju lika gärna säga "Det är bra" och dra ut på nudlar. Var lite realistiska nu, ni växer upp. Var mer seriös.
Vad jag kan säga om mig själv är att min personlighet utvecklas långsammare än andra människor så jag kan fortfarande kasta gamla människor mot flygplans propeller, vilket jag kan förvänta att göra mot en yngre generation.
Och för att bara skita framför alla, avrundar jag inte det jag har skrivit. Då skulle den ha varit mer komplicerad.....OCH DET VILL NI INTE!!!! SANAWABIT!!!!

För tillfället har jag gått genom "mainstream" och hur jag har fått pengarna för det är en fråga jag inte vill svara. Ungefär som de vissa förflutna val av saker jag gjorde under mellan och högstadiet då jag åtminstonde önskade att jag högg av "vissa" personers armar.

Men nog med framtiden, "Dead Island."
Men innan jag börjar.........VAFAN ÄR DET MED ALLA JÄVLA ZOMBIES!!!!!!!

Dead Island fick min personliga pris för det spel som mördade 70% av mitt intresse av gameplay trailer.
Den första trailern var ett tårframkallande mästerverk, att se en död barn falla upp i slow-motion medans de visar snabba scener från början. Inget annat än ett jävla mästerverk. Ända till de senare trailer var personer som slår skiten ur zombies. Det är som att få erektion från första trailern och sedan elektrificeras hela pungen så att kycklingar kläcks fram ur äggen efter att man har sett de senare trailers.

Spelet tar plats på Banoi Island, en ö nånstans i gränsen av Papa Guinea som är ganska orörd från den morderna världen.
Hur som helst man startar spelet med nån snubbe som dricker öl och går på party där. Smygande introduceras de fyra karaktärerna och sen väljer man en av de. Jag börjar skiten med en introduction av karaktärerna från vänster till höger, ok? Ok, det är nog den andra recensionen som jag har gjort som INTE har en scen från spelet. Men med tanke på att den innehåller de fyra karaktärerna......så varför fucking inte! (Bilden tillhör MonoAfro)

Logan Carter: Spelade den kanadensiska semi-ligan innan han hade en street-race olycka som inte bara dödade hans kvinnliga passagerare utan också bröt hans knän, och visade sig av att ha hög alkohol i blodet och kokain som förstörde hans framtid inom NFL. Efter att ha donerat en massa blod med det namn han hade kvar fick han något "tack för doneringen" present och fick en resa till Banoi Island för att fly från sina "demoner".

Sam B: Amerikan, uppfödd i ghettot, hade en förflutet liv av droger och akohol, skapade rap sången "Who Do You Vodoo, Bitch?" och blev världskänd. Skapade andra låtar som ingen gav ett skit om, vilket gjorde honom till en "one-hit wonder". Hade spenderat en jävla massa pengar och var skyldig till tre ex-fruar, Sam B gjorde bara låg betalade showar ända tills han fick en hög chans Banoi Island.

Xian Mei: Föddes i Kina då hon hennes far var polis men dog under jobbet. Så hon tränade sig för att följa sin fars fotspår och blev medlem i en av kinas första all-kvinnliga special soldater. Hon började då jobba i Banoi Island som receptionist för att spionera på "rika västerlänningar" och var under övervakning 24 timmar om dygnet av hotel managern, och hon hatade jobbet.

Purna: Förr hade en karriär i den Australienska polisen, men hennes karriär förstördes när hon sköt en barnmisshandlare/pedofil som inte fick röras på grund av dess rikedom och anslutningar. Hon då jobbade som livvakt i många av världens farliga platser och hamnade till slut på Banoi Island.

(OBS! All denna jävla information är från spelet officiela serietidning, av MARVEL. Spelet är ganska lik så yea.....)

Så man väljer en av karaktärerna och man börjar spelet med att vakna med en av de. Då jag valde Xian Mei, inte för att vara "Go Asian", utan för att hon är specialiserad på närstrid, speciellt men vassa vapen av svärd, knivar och liknande. Och vem fan gillar inte svärd? de vackra vassa vapnen som jag kan hugga lemmarna av någon jävel. Dock hennes ansikte är i stor skillnad mellan spelet och officiela bilderna.

Nu ska jag ha ett litet spel som heter "som Borderlands"
Man väljer mellan fyra olika karaktärer, alla specialister på vissa vapen, precis som Borderlands
Alla fyra karaktärer har speciella attacker, precis som Borderlands.
Man dödar fiender, får erfarenhetspoäng och går upp i nivå, precis som Borderlands.
Man har tre olika "färdighets träd" att spendera färdighetspoäng i, precis som Bordelands.
Vapen har statistik på hur mycket skada de gör, hur snabbt man kan anfalla osv precis som Borderlands.
Skill, inventory och kart mappen är precis som Borderlands.

Man kan lika gärna kalla spelet för "Borderlands: Gritty Reality Zombie Melee Edition" men annars skulle den ha varit en expansion än ett helt jävla spel. Den har ju också kört sin väg igenom Left 4 Dead och att de också har lagt in speciella zombies i hopp av att ingen märker något, att då vara lite mer verklig. Och så stämplas det till lite med Dead Rising 2 då man kan köra ihop några vapen.

Vad jag kan säga att spelet är STORT, gi-fuckin'-gantiskt (Inte direkt "Just Cause 2" men well......i närheten). Och den är ganska uppdelad i olika delar. Det kan ta då en tid att ta sig från en plats till en annan om man nu inte bli tuggad av zombies.
Den har ganska många uppdrag också, tre timmar genom spelet och jag hade röven fylld med sido-uppdrag. Vilket ÄR nödvändigt när man väl når de högre nivåerna.
Man kan uppgradera sina vapen för att göra de bättre. Inte med Dead Rising 2's motorsåg/ en paddel och tejp. Där låter kombinationerna ganska vettiga dock tejp och två deodorant flaskor är väl lite frågande, dock de andra är faktiskt vettiga. När man uppgraderar sina vapen så ser man t.ex en elektrificerad machete, man har då ett batteri och ledningar som går till svärdet och så tejp för att hålla de.
Spelet ÄR svår. Början vet man väl när det är enkelt. Men när man tar sig genom spelet blir det svårare och svårare. Men väl ganska förstående, Dead Island försöker vara realistiskt så det är då bäst att spela med grupp. Och jag måste medge att Techland gjorde det bra att spelet inte litar för mycket på multiplayer. Visst några troféer har den på multiplayer men det kan man skaffa ganska enkelt.
Och att då spela i grupp är väl ganska roligt, trots att man måste slåss om vem som ska ha belöning eller vapnet.
Jag måste dock berömma för deras försök att ge en ganska skön stil av gore. Det är alltid uppfriskande att hugga av lemmar, och nu kan jag göra det på ett "ganska" laglig sätt.
Och så kör de med att lemmarna går av om du siktar på de, lemmarnma knäcks om du har trubbiga vapen.
Också är att ju mer man använder vapnen, desto snabbare går de sönder. Så man måste hitta en arbetsbänk för att uppgradera/reparera/skapa vapnen.
Svårighets graden är nåt man måste snacka om, den flyger genom fucking taket! Ju högre nivå man går, desto svårare blir spelet. Och vet ni vad, det kan jag acceptera. Det är meningen att det ska vara svårt om man är ensam under en överlevnads scenario. Speciellt med zombies.

Dock uppdragen må vara massiva, så är de lite väl repeterande. Man går och antingen dit och dödar det eller hämtar det eller meddelar det. Så det betyder det att man ganska mycket går fram och tillbaka mellan platserna.
Och för att inte tala om kartorna, de må vara stora men om man tar bort alla berg, blockerande föremål, och bara gör den platt så används bara drygt halva kartan. Något som påminner mig om S.T.A.L.K.E.R.
Jag vet inte om spelet faktiskt är förvirrad över vad de vill vara.
På ena sidan har man den dramatiska, tårframkallande känslan över att det känns som om det vore ditt eget fel.
På andra sidan har vi, mörda allt och annat. Till och med kastar de in andra människor man kan döda vilket betyder fler lemmar att skära av, vilket funkar bra för mig.
Men ni kan inte ha båda två Dead Island!
Jag kände ingen känsla över vad som än hände runt Dead Island, till exempel, i slutet så dör en kärn karaktär, med att göra allt i slow-motion och dramatiskt och liknande, men jag väkte ingen min under den scenen.
Tänk er ett fullständigt förstörd hus, tänk er ett fullt byggd hus. Båda två har en viss charm och känsla av färger. Nu allt som är mellan det fullt byggda och det fullt förstörda ser inget annat som ett helvete.
Att blanda färgglatt kul med mörk realism är inget annat än att skicka djävulen efter sig med röven först.
Och som sagt, vad jag sa om svårighetsgraden i Dead Island är spikrakt, det lämnar mig att jag både gillar och hatar den. Det betyder ju också att ju högre nivå man är, desto svårare är det att mörda zombies och zombies gör mer skada också. Och så dör jag direkt av en zombie som anfaller mig från baksidan, well fan-fucking-tastick. Och vanliga zombies räknas inte ens till mini kartan i hörnet, bara de som ingår i uppdrag. Vilket betyder att zombies kan rövknulla dig när de bara vill. För att vissa zombies kan man inte höra förrän de har tagt två tredjedelar av dina livspoäng. Till och med när man anfaller före kan zombies anfall träffa dig före och avbryta din attack. Hur fan funkar det? Jag har en katana, zombies har inget, jag blir träffad och zombies är för det mesta dels oskadd? FUCK THAT!!!
Spelet kör också på att man inte träffar om man inte siktar på zombies, det kan jag erkänna att det är ganska coolt med attacker som är mer realistiska som t.ex "Condemned". Men problemet är att fighting mekaniken är menad för one vs one strider eller åtminstonde i mindre grupper. Möter man större grupper runt dig eller någon snabb anfallande jävel, hinner du inte ens andas förrän armar börjar penetrera din bröstkorg.
Techland, ni behöver inte gör spelet svårare, spelet är svårt som den redan är. Detta gör spelet bara irriterande att gång på gång dö av en zombie du inte ser.
Och när du väl dör så stånkar och stönar zombies som om de våldtar din knockade kropp! Speciellt när man spelar en kvinna, så låter det skumt.
Och när man väl dör så får man ingen desperat "du blir uppäten av zombies din jävla fitta" istället får du en "Du spelar vidare om sju sekunder din jävla fitta" och så förlorar du en summa pengar som om du mutade döden. Så varje gång man dör så får man lyssna på sju sekunders nekrofilia.
Och man kommer att dö. Man kommer att dö många gånger. Det är som att varje gång man dör är som att spelet skriker "Spela multiplayer din bastama dregel mupp!!". Dock det är inte nödvändigt.
Och när jag brukade spela spelet har man ju inte tid för att klara av hela skiten. Så jag slog av min Ps3. Och när jag väl öppnar spelet igen fick jag korsa mina elastiska fingrar att spelet börjar där jag senaste sparade. Så fick man inte det jag ville ha och fick börja om flera timmar om igen. Spelet hade då överdrivet många buggar, till och med värre än buggarna i S.T.A.L.K.E.R.
De patchade den senare men jag kan inte ge poäng för det. De kan inte släppa ett buggad spel för att senare tejpa den ihop och hoppas på att ingen märkte problemen. Men jag kan väl inte skylla för mycket......senare under vissa forum visar det sig att Ps3 har det bättre än de andra versionerna (kanske....). Så det funkar väl bra för mig.
Men, problemet som jag stöter på nu är att när man väl har klarat av spelet, kan man börja om spelet men med föremålen och nivån från din karaktär kvar. Vilket är en bra sak, men problemet är att vapen går sönder ganska snabbt i Dead Island, och det kostar pengar (Av nån anledning) att reparera sina vapen. Så när man börjar från början kan jag bara samla småstålar som jag själv kan tjäna upp om jag började dansa på gatan. Så man blir tvungen att spara sina pengar som Joakim von Anka medans man försvarar sig med en fungerande fjädervipp mot de jämnlika nivå-zombies eftersom DE BÄTTRE VAPEN ÄR FÖRSTÖRDA!!!!!!Och då gör minimal skada.
Dessutom är IQ på NPC lite korkat, de undrar vad hela skiten handlar om när det står med neon-ljus med ordet zombies.
Animationerna är lite sloppiga och röstskådespelet var ganska lat, för att inte tala om Xian Mei. Hennes röst låter som om hon har en dubbelt så stor tunga som har dragits ut av en dammsugare, men nu plockar jag bara smulor.

Så detta är Dead Island. Jag kan väl säga att det är väl designad spel men frustrationen kommer säkert att leda till att jag kommer att söka efter någon att bränna ner deras hus. Så låt mig vara en stund, jag har en annan recension att skriva om och min mage börjar grumla.
(Igen, bilden till hör MonoAfro - DeviantArt)

Gilla, kommentera, bla bla, ni vet resten......

Deus Ex: Human Revolution

Hurra! Ännu ett sätt att slösa min dyrbara tid på. Något med mig är att jag har blivit slö på sistonde. Jag var mer aktiv på recensionerna under sommarlovet än på skoldagarna. Jag har flera läxor att göra men det enda som körs i mitt huvud är "Fuck It!"
Dock jag har nu köpt vitaminpiller dock det är Kalcium och Vitamin D. 
Varför jag väntade i två veckor med att göra recensionen har jag ingen jävl

a aning heller.
Men hur som fucking helst. Deus Ex: Human Revolution. (Och tänk på att jag kallar den för Deus Ex/Deus Ex HR så blanda det inte men den första Deus Ex. Att kalla den för DE HR låter som en Counter-Strike bana.)

Och en sak till innan jag börjar, under min förra recension om "Flower" snackade jag om överdrivning och en gräns att sätta. Och ni människor som tog vissa av de allvarligt vill jag att ni ger mig er address så jag kan bränna ner det. Seriöst, tror ni verkligen att jag skulle vara pervers nog att göra det? Visst, jag är asiat, men även asiater vet när de har en gräns på substansen. Dock om ni tänker på gore kan ni dra åt helvete. Den vägrar jag sätta en gräns på.

Deus Ex introducerar Adam Jensen. En förre detta SWAT-soldat och nu jobbar som "säkerhetsledare?" i "Sarif Industries". Efter en kort introduction kommer en terroristgrupp och anfaller platsen. Adams flickvän blev snabbt tagen och Adam blev skjuten i huvudet.
Adam går genom en "Augumentations" operation som tar honom tillbaka till liv igen efter sex månader för att gå tillbaka till tjänst att avverka en terrorist attack av en grupp som kallas för "The Purist" som är en grupp människor som tror på att ändra människan med augumentationer är ett brott mot Gud.
Vad som verkar vara ett simpelt gisslan attentat verkar ha något mycket djupare problem som kan leda till svaret på attacken, sex månader tidigare.
Ok, i detta universum, augumentation betyder "robot-delar i kroppen", så basiskt sätt, snackar vi om halv-cyborgs här.
Under tiden är världen i ett krig mellan de augumenterade och vanliga människor då de vanliga människor vill att augumentationer ska tas bort. Då är det som att fråga.
"Vad tycker du om att bli fylld i mekanik?"
"Vafan snackar du om vad jag tycker...... Jag har staplat mina hörlurar så jag kan kalla mig själv för en vocaloid om jag var nörd nog. Då gäller det bara att göra mig själv blind så kan jag bli som Coyote Smith från Killer 7."
Att välja mellan att vara en människa med dunder armar eller en vanlig människa som vill att alla ska vara lika patetiska som vanliga människor, kan ni gissa vad jag hejar på. GO TEAM AUG!!! Varför inte bara ta en operation för en 30cm lång och 12cm bred penis medans jag är på vägen.
Dock de har ju anledningar att hata augumentationer pga att augumenterade människor kan lika gärna ta över hela stan. Våldta varenda kvinna och vara stygg mot alla andra. Och för de svaga jävlarna måste de gå igenom drog missbruk då det är ett hjälp att klara av augumentation utan att kortsluta sig själv.

Deus Ex HR är ett FPS spel med RPG vägar.(Eller snarare "Cyber-Punk FPS RPG") Hela spel serien vart utfört av att man kan utföra sina uppdrag på två olika sätt. Antingen skjuta sig fram eller smyga sig igenom. Och så har man ett val av att antingen döda de som står framför dig eller bara knocka de. Som sagt, Deus Ex är ganska känd för att ha flera olika sätt att ta sig igenom ett uppdrag. T.ex man kan antingen ta ytterdörren/Övertala någon att släppa in dig/ Skjuta eller knocka varenda jävel/ Ta en annan gömd ingång. Om om du då vill knulla runt, kan du plocka varenda läskmaskin och kasta på någon jävel du känner att du vill mörda.

Av nån anledning så får man erfarenhetspoäng för att inte direkt gå upp i nivå, men få en "Praxis" poäng som du kan spendera på att uppgradera dig själv som t.ex du kan hacka genom datorer, slå genom väggar för flera olika vägar att ta sig igenom, eller göra dig osynlig.
Och det finns olika sätt att få erfarenhetspoäng, som att knocka en person utan att någon vet om det, hacka genom skit, övertala människor att göra/berätta hito-dito.
När man snackar med vissa människor för uppdragen så är det något "LA Noire"/"Heavy Rain"/"Dragon Age" man tar ett av tre/fyra val att prata med personen, om man lyckas går det bra för dig. Du kan öppna nya vägar och kanske få mer belöning eller liknande. Ni vet vad jag säger. Men om du misslyckas kan du ta en annan väg genom. Och innan du gör det kan du sno varenda sak personen äger, och varför inte kasta en läskmaskin på honom medans du håller på.
Och ni som inte fattar, kan ni vara snäll att hugga er själva med en kniv så skulle jag vara tacksam.
Jag måste säga också att hackning är mer roligare då man har ett litet minispel som KAN vara panik sättande, till skillnad från första där det bara är en laddnings grej.

Mellan vissa uppdrag har du en chans att gå runt staden du hamnar i, ger dig chans att köpa nya vapen, hitta gömda grejer, och kanske göra sido-uppdrag. Då att göra sido-uppdrag krävs också att man måste tala med särskilda personer för att aktivera sido-uppdragen, trots att du har en mini-karta i ett hörn så måste du aktivera starta sido-uppdragen för att ha de i din karta.

Spelet har ganska coola korta sekvenser som t.ex att knocka en jävel, man smyger bakom eller vid sida eller bara rakt fram om man bryr sig om sånt. Man har val av att antingen använda "arm-knivarna" (som av nån anledning är rektangulära.) till att mörda någon eller knocka de med bara händer. Man får olika ganska coola 3rd person (istället för FPS) animationer av dig knocka skiten och när man har en särskild augumentation kan man knocka två samtidigt och höjer knockings animationerna.

Trots att detta är lite personligt, men under free-roam har Adam en jävligt cool kappa på sig. Skulle gärna vilja köpa den och om den hade en luva så är det ett måste. Köp en gasmask och jag kan gå runt som en stalker (andra betydelsen). Dessutom är den riktigt cool under de korta animationerna. Speciellt under en augemtation som kallas för "Icarus Landnings System" eller nåt bullshit. Men när man hoppar ner från höga höljder släpper Adam en magnetfält som får honom att landa långsamt. Det är så jävla snyggt hur kappan flyger som fan.

Grafiken behöver jag inte snacka om. Den visar ju redan att det är snyggt och det ÄR 2011. Vafan vill ni att man ska berätta, dessutom är den gjord i Eidos (Montreal). VAFAN VILL NI ATT JAG SKA SÄGA!!! Faktiskt är det jag själv som skriver skiten för att jag fortfarande saknar jobb. Med huvudet upp i skyn hoppas jag på att nåt händer.

Faktiskt så är det överaskande att jag redan kommit till denna del. Men stora anledningen är att trots att spelet har sina fördelar, problemet är att det är nåt jag redan har sett, ingeting särskilt nytt. Ok, kanske inte direkt "titta mot en spegel" men liknande spel har man ju redan sett. Tro mig.

För att vara ett RPG spel verkar det vara lite väl för linjärt, alldeles för rak story. Och det känns nästan som om de bara glömde det hela och daskar berättelse vändningar i ett försök att få oss att glömma bort linjäriteten.
Och för att gräva gropen för de framtida likarna jag kommer att mörda, för att vara ett RPG spel verkar det inte ha mycket RPG i spelet. Ok, den har lite "göra dit, händer datt" men det är förtillfället inte tillräkligt. Det stora RPG de siktar på är hur man ska ta sig genom uppdragen. Och det är inte så många val som man kan göra under spelet. Det är nästan som Two Worlds 2 där de val du gör i spelet inte ändrar på hur spelet slutar. Deus Ex är några steg ifrån Two Worlds 2. De har vissa val som ändrar på spelet KAN gå. Som t.ex en del av andra halvan där du och din pilot kraschar. Du kan antingen låta din pilot offra sitt liv så att du kan smyga dig igenom ELLER möta en gigantisk armè för att rädda din pilot. Vilket som senare i spelet kommer att släppa en stor tank mot en grupp fiender vilket gör den delen enklare att vandra fram.
Det finns två olika sorters spel när det gäller RPG:
1. Spel som är Action-RPG.
2. Action spel med RPG element.
Och vad jag kan säga om Deus Ex HR är att den lutar sig ganska mycket mot tvåan.
I slutet till och med när du har snackat med vissa personer och du nu står i ett rum. Så du har då val att välja vilket slut du vill ha, vilket är ett "hörpa-dörpa" val för ett spel. Så vad jag nu gjorde under spelet innan betyder inte ett skit? I Metro 2033 låste de åtminstonde den goda slutet om man hade negativ moral. Jag vet inte, måste man mörda de vissa personerna för att låsa deras slut? Jag har ingen jävla aning, jag hade inte hjärta nog att spela som en nallefitta. Det påminner mig ganska mycket om "Singularity". Då slutet beror vad du gör på slutet. Dessutom, vafan händer med de andra karaktärerna efter att Adam har gjort sin "episka" dialog? Det är som att gräva ett hål i marken, och sen lämna den där utan att förklara varför man grävde ett hål.
Dessutom, varför ska man uppgradera sitt vapen när man redan vet hur man använder skiten. Det är ganska ojämnt, som att tejpa fast något extra sak på vapnet. Visst, visst, Adam var en SWAT soldat och liknande men ändå, han gick ju genom en mech operation men ändå. Han kan ju ta ett vapen från en alien skepp och ända veta hur skiten funkar.
När äkta RPG tar hand om vapnen så måste du spendera träning/skill poäng på vilken sorts av vapnen för att kunna skjuta bättre, eller bara skjuta alls. Som t.ex om du är otränad på att begå harakiri kommer de som lyckades med harakirin att garva skiten på dig. Det var vad den första Deus Ex och vad jag tror är Alpha Protocol lyckades bra.
Dessutom, spelet väljer att antingen smyga eller skjuta dig fram. Eller bara använda paralyzerings pistolen. Jag själv blandade med att smyga och knocka så många jag kan utan att bli upptäckt. Det är för att man får mer erfarenhetspoäng än att skjuta alla. Så ni som saknar taktik och tålamod, SÅ SYND FÖR ER!!!!!! Dessutom är augumentationerna inte så många och varierande och när man är klar så är ganska många totalt onödiga. Vid nära slutet tjänar man så många praxispoäng att jag slutade bry mig om nya augumentationer.
Dessutom så slutar det med att du tar den snabbaste vägen mot ett mål, kanske knockar alla och sen går tillbaka för att hitta alla gömda ammutioner och energi godis.
Det är något med Adam och hans totala mörka röst. Jag hade det svårt att ta vissa scener seriöst då om vad han just sa var en fråga, eller utrop, eller liknande. Åtminstonde kunde den kontras med att Adams operation ledde också till ändring på hans stämband.
Nu kommer jag till bossarna, som var den stora bölden i hela spelet. Vad jag kan säga är att bossarna i spelet är nåt man måste gå igenom. Det finns ingen chans att ta sig förbi eller smyga över de. Vilket är då störtjobbigt för de som spelat full spion. Till skillnad från första Deus Ex när man möter en särskild boss kunde man bara ta bakdörren och stänga den rakt i ansiktet. I Deus Ex HR så måste man döda de, hur du än spelar genom spelet. Dock de är lite väl enkla, visst första gången var lite svår eftersom jag BARA använde icke-dödande vapen under första, electrificerande granater på andra och så vidare. När jag spelade på den svåraste svårigheten kunde jag bara paralyzera snabbt och slänga ett par C4or och allt var över.
Dessutom, för att vara ett free-roam spel, verkar det inte vara mycket "roam" i spelet. Visst, man kan göra vad man vill, då man kan skjuta varenda passagerare man ser. Men kartan runt hela spelet är till slut ganska litet med tanke på de har ganska många byggnader utan större värde än nåt man kan titta på. Dessutom har man bara två free-roam platser; i America och i Kina. Och man har bara free-roam fyra gånger under spelet. (Uppdragen räknas inte.)
Dessutom har spelet lite med "vad du än gör har det konsekvenser" spel, men jag ser inte mycket konsekvenser i spelet förutom i de tvingade valen man är tvungen att göra. Och de konsekvenserna gäller om du får något extra, om något blir enklare, eller något liknande.

Och trots att detta också är personligt så tar jag den med. När man köper Collectors Edition får man också en "Kai" figur av Adam Jensen. Den är riktigt cool men ett problem är att den är svårt att hålla uppe då balanen verkar vara lite helt av. En annan sak är att man får med extra armar för att hålla en automatpistol eller ha arm-knivarna. Dock då betyder det att jag har ett par armar och händer i ett skåp där de ruttnar. Vad som skulle vara bättre är att arm-knivarrna borde vara mekaniskt insatta, då med genom en knapp får kniven ut i fram eller bak. Då slipper man armarna och att göra så att fingrarna kan böjas, då slipper man extra händerna. Men tyvärr blev det inte så. Dock det är alltid cool med sin första Collectors Edition i sitt sovrum.

Dock jag kan säga att den håller sig själv för att vara ett spel. Det tog mig ju ca tre hela dagar att spela genom spelet. Nåt som The Elder Scrolls of Oblivion skulle ha tagit. Och den är väl ganska ok, trots att den har ganska vågigt problem RPG-aspecterna. Snyggt är den, det kan jag säga......men ye.......för att vara ett "Deus Ex" spel verkar det inte ge något mycket. Men jag kan erkänna att spelet har fångat kämslan för det första Deus Ex riktigt bra. Känslan från förra spelet ger en stark känsla genom kroppen men vad jag KAN säga är, hur djup Deus Ex: Human Revolution är, kan den aldrig vara lika djup som den första Deus Ex.

Vad jag personligen tänker hur en RPG ska vara, Deus Ex HR var liknande men inte nog. En riktig RPG har flera karaktärer som du inte ens möter om du jobbar åt en särskild person. Jobbar du åt en annan, låser du ett eller några av de möjliga sluten OCH kanske några karaktärer. Träffar på fler karaktärer och vidare. Det gör hela spelet mer värt att spela för att man vill då ta reda på "vad som händer om jag gör det" och "hur spelet slutar om man jobbar åt en annan person" eller "gör dessa val i spelet." Då man måste spela om hela spelet, träffa nya, möta nya, vara i nya platser och så vidare.
Inte ha alla slut i ett rum, då tar det bort all omspelsvärde. Om jag inte var trofeésamlare skulle jag nog ha sålt spelet för två veckor sedan. Inte för att det inte var bra. Utan bara för att jag vet vad som händer och liknande. Vad valen man gör i spelet ger.


Du gör ett uppdrag till A, men så ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du mördar C och A blir sur och låter dig inte längre ta A's uppdrag. B ringer dig och vill att du hjälper D men så förådder du D för att få en chans med en ursnygga E och B blir sur men du övertalar B att jobba vidare. K kommer in och hjälper dig med B's uppdrag men så är K vän med C och du får hjälp av F att döda K och blir tvungen att planera ett mord mot A. Medans så jobbar du dig vidare för att komma åt E's humungus sexiga fitta bara för att få din erektion daskad när du får reda på att A har mördat E och B vägrar hjälpa dig. I hämnd mot A har du med lite grejer från B och Z, inte lika sexig som E men söt åtminstonde, hjälper dig. Du gör en operation mot A men B blev skjuten och dog under kalabaliken. F och Z hamnar i trubbel och du bestämmer dig att rädda Z istället för F. Blåset är borta, du har en såsig romans med Z och de som lever är glada.

Och nu till alternativet:

Du gör ett uppdrag till A, men då ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du skiter i C och gör klart A's uppdrag. A introducerar dig till U som hjälper dig från en attack från L. M dyker fram och dödar U men inte efter att du har dödat L. Senare möter du på den ursnygga E, och med hjälp av C avleder G från att fånga T. Z kommer in men du blir tvungen att mörda henne. Efter att ha upptäckt att du har blivit beskyld för ett mord av både A och C är G ute efter dig. Du får hjälp av T men kort efter blir T mördad av E. G och E jobbar med varandra men du lyckas döda G och besegra E. E ber om nåd men du förlåter henne inte och du lämnar henne till att dö. Och så avslutas denna linje med dig går mot M och en halv-episk krig vinner du mot M. Och du går långsamt mot solnedgången med ett ledsen ansikte.

Ett tredje alternativ:

Du gör ett uppdrag till A, men då ringer B att du ska mörda C som är broder till A. Du skiter i C och gör klart A's uppdrag. Du lämnar A och jobbar åt C, som vill att du ska fånga R. Q kommer och hjälper medans C blir anfallen av N och du blir tvungen att avleda N med hjälp av D som dör under distractionen. I introduceras och hjälper dig med fångsten av R men blir tagen av X. X torterar dig men I hjälper dig med att döda X och fångar R. Du har ett val att antingen hjälpa C att störta A och döda B eller hjälpa R och neutralisera C. Du beslutar att hjälpa C och du dödar både A och B. I blir sur på dig och du blir tvungen att neutralisera I och stoppa R från att döda C. P kommer in och du hjälper P så P hjälper dig att stoppa R .Du lyckades att döda R innan R dödade C och du lämnar platsen med P och C vid dina sidor som en cowboy-film.

Vad jag menar med RPG är att vad du gör under ditt spel, ändrar hela berättelsen. Inte ändrar delar av spelet. Man ska kunna bestämma vilka karaktärer man möter ,hur vissa scener går, vilka karaktärer du blir tvungen eller har val att döda, eller hur slutet av spelet går.
Visst det kanske tar lång tid men med tålamod kan man få fram det.

Såklart finns det flera hundratals alternativ och om ni vill kan ni skriva det på kommentarerna.

Gilla, kommentera, skriv en liknande berättelse om ni vill, bara det inte är onödigt och off-topic.